Göteborgsposten – 25 november 1868, sida 1

syntes som små svarta punkter. Lillis blickar följde deras flygt, tills hon bländad nedsänkte dem och häftade dem på det, som närmast omgaf henne. Bredvid bänken låg ett stort klippblock, som, i sin enslighet, funnit det rådligt att hölja sig i en drägt af varm tjock mossa. Långa björnbärsrankor . slingrade sig omkring dess rygg och vid dess fot nickade några små späda skogsblommor. I den gröna mossan hvimlade torndyflar och andra insekter, hvilka ej tycktes veta af någon Sabbatshvila, utan helt fltigt och beställsamt tumlade om under björnbärsbladen. Lilli böjde sig ned och betraktade tankfull och intresserad denna lilla verld, full af vigtiga göromål och omsorger. Hon märkte ej, att det rasslade och prasslade bakom henne och att en stark arm delade busksnåret; den mjuka skogsmarken dämpade ljudet af de raskt sig närmande stegen. — Forska ej efter runskrifter; de gamla germanerna hafva lagt en trollmakt deruti, som kunde hafva ett förderfligt inflytande på er, hördes plötsligen Blåskäggs skämtande röst bakom henne. Om jorden i detta ögonblick öppnats framför henne, för att låta underjordiska gestalter uppdyka, hade hon ej kunnat bli mera skakad, än genom denna mans oväntade åsyn; men trots den häftiga förskräckelse, som ge