Göteborgsposten – 24 november 1868, sida 2

trädgård hördes ett högljudt stoj. Den unga flickan såg nu, att hönan oförsigtigtvis lemnat sin höga ståndpunkt och utan tvifvel kommit inom tantens synkrets, ty de båda gamla damerna, Sauer och den förtviflade Dorthe, hade törenat sig till en fullkomlig vild jagt, och just då Lilli nalkades, störtade hönan in genom trädgårdsporten, som skyndsamt tillslöts bakom henne. Dorthe undgick ej sitt öde, hon fick på slutet af denna olyckliga dag, som började med en tvist om djefvulens tillvaro, en dugtig skrapa. Men nu var det förtroliga samtalet mellan de båda gamla vännerna stördt. Dylika oordningar, i hennes så exemplariskt ordnade hushållsväsende bragte lätt tant Barbara ur jemnvigten. Man vände icke åter till löfsalen och gästen tog afsked. Eno halftimma härefter låg hofrättsrådinnans hus försänkt i hvila; men, om än de fast tillbommade dörrarne och fönsterluckorna afvärjde hvarje personligt intrång, så kunde de dock ej förhindra violoncellens toner att intränga genom springorna och i hänförande melodier klinga in i Lillis rum. Än höjde de sig vildt jublande och ryckte åhörarens själ med i den brusande hvirfveln, än foro de klagande öfver strängarne men i hvarje ton lefde och glödde passionen ... Lilli hade