Göteborgsposten – 24 november 1868, sida 1

ut på tröskeln; hennes ädla gastalt aftecknade sig som en silhouett på den ljusa bakgrunden, den svarta slöjan, som äfven i dag omslöt hennes gestalt, var fästad med briljantnålar vid håret. Nu kunde Lilli skönja, att hon ännu var ung; hennes rörelser voro af en jungfrulig mjukhet och smidighet, men i dag märktes tydligare än igår den mattighet, hvarmed hon nedsteg för trappan. Förgäfves sökte den unga flickan att utforska hennes anletsdrag, ty den dunkla väfnaden föll i djupa veck öfver hennes profil och byst. Ovillkorligt vek Lilli i detta ögonblick tillbaka; liksom en elektrisk stöt genombäfvade henne en känsla af förskräckelse, som dref blodet upp till tinningarne. Hur dåraktigt! Hvad behöfde hon väl bäfva för den man, som nu syntes der i dörren? Nu kom han ju ej såsom hämnare och förstörare. Hela hans uppmärksamhet syntes rigtad på den unga qvinnan. Med denna säkra, bestämda rörelse, som hon i dag på morgonen redan lagt märke till, skred han öfver terrassen och mötte den okända vid trappans fot, Han tilltalade henne. Det var denna djupa sympathetiska röst, hvarmed han så tjusat Lillis öra, att hon tillochmed mot tanten hade uppträdt såsom hans försvarare. Hvad han sade kunde hon ej urskilja, hon hörde honom blott