Göteborgsposten – 24 november 1868, sida 1

imponerande intryck på henne, stod ju icke mera framför henne, och derföre togo den erfarna tantens varningar och anmärkningar så lätt ötverhanden. Hon beslöt att ej närma sig paviljongen, så länge ej någon fast skiljemur var upprest mellan den och -midtemot ... hon ville låta Blåskägg märka, att hon undvek hvarje möjligt sammanträffande med honom, då skulle han nog förstå, att hon ej hörde till den omtalade sortenOm detta uppträde nämndes ej mera ett ord. Möblerna och taflorna flyttades helt tyst in Åi gröna rummet och i sitt lilla rum inrymda Lilli ett hörn åt dockorna. På aftonen kom en gammal väninna till tanten, thet intogs i den så kallade frukostbersåen, och vid mörkrets inbrott sutto ännu de två gamla damorna och talade om försvunna tider, om drömmar och svikna förhoppningar, om hopp och försakelser. Lilli satt på en låg trädgårdsstol, med händerna på knäet, och lyssnade uppmärksamt och upprörd på dessa berättelser från gamla tider, under det att hon skådade ut i dea tysta aftonskymningen. Hennes kringirrande blick fästades plötsligen på ett ljust föremål, hon igenkände snart i den lilla nattsvärmaren en hvit höna, som flytt från gårdsplanen och nu helt lugnt spatserade öfver gurksängarne. Till all lycka