1 ÅALH TILIAHGDRA SAS AR ES 1d11AHd1EYH 419248k— sande; 2) att on utstyckning af jordegendomarne i Irland icke skulle medföra välstånd, utan ännu större elände; 3) att den år 1867 antagna reformlagen måtte tillsvidare förbli!va sådan som den är! 4) att elementarundervisningen måtte förbättras och en särskild undervisningsminister upprättas, hvaremot man icke skulle behöfva införa skoltväng; 5) att de under de två sista åren Ökade utgifterna icke kunde tillvitas regeringen utan hade sin orsak i tidsförhållandena samt de stigande priserna på alla förnödenbeter; 6) att det nya parlamentet borde vida mera bemöda sig om att minska statsskulden, än att tänka på alskafsandet af tullen på öl, bränvin, tobak o. s. v.; 7) att han städse ville uttala sig emot afskaffandet af den i lagstiftningen bestämda förstfödslorätten och emot införandet af hemlig omröstning. Manchester har valt 2 liberala, Bazley och Jacob Bright, samt en konservativ, Birley; Birmingham 3 liberala: John Bright, Dixon och Muntz, Sheffield 2 liberala (Hadfield och Mundell) — Roebuch föll igenom. Vidare ha valts: Haghes (i Frome), ODonoghue, Onslow, lord Grosvenor i Chester, Layard i Southwark, inrikesministern Gathorne Hardy, finansministern mr Ward Hunter och krigsministern sir John Pakington. Gladstone har återigen hållit tvenne valtal, i Garston och Wavertree. Talet i Garston var derför anmärkningsvärdt, att de liberalas ledare deri för första gången uttalade sig för den hemliga omröstningen vid valen. Talaren sade sig önska att ej tvingas dertill och hoppades, att det äfven för framtiden skulle vara möjligt att utöfva öppen omröstning; men om sådana händelser som de i Blackburn, der konservativa fabriksegare hänsynslöst beröfvat sina arbetare och tillochmed deras familjer dagligt bröd, derföre att de förklarade sig för de liberala kandidaterna, skulle oftare inträffa, så måste man på allt sätt söka att betrygga valfriheten. Talaren var för öfrigt mycket skarp mot Disraeli. Han sade det vara det nya parlamentets pligt att genast första dagen för dess sammankomst afgöra, huruvida en af hela landet utdömd regering ännu bör handhafva landets angelägenheter. Under prinsens och prinsessans af Wales resa till Egypten skola deras tre äldre barn anförtros åt drottningen af Danmark, medan det yngsta stannar hos drottning Victoria. Från Paris skrifves, att Rossini, som begrofs i Onsdags, lemnar efter sig en ännu större förmögenhet, än man trott. Han dolde nemligen under andra namn, hvilka hani sina böcker angaf såsom kreditorer, en del af sn förmögenhet. Man talar om oerhörda summor, af hvilka denna skulle utgöras. Den skall efter hustruns död tillfalla hans födelsestad Pesaro. Prinsessan Clotilda låter i flera pariserkyrkor läsa niodagsmessor för sin sjuka syster drottningen af Portugal. I Compiegne firades kejsarinnans namnsdag med den största ståt. Aftonen förut var stor mottagning i slottet. Deputationer från det der liggande karabinier-regem., gardesvoltigeur-bataljonen och stadens brandkår öfverlemnade till kejsarinnan ofantliga blomsterqvastar; karabinierernas var så stor, att man måste begagna sig at en bår, för att bringa den för kejsarinnans fötter. Om qvällen gafs stor middag med fyrverkeri och bal, och hela Compiegne var illumineradt. Bourbonska partiet i Italien har träsfats mycket djupt af spanska tronens fall. Bourbonerna erhålla numera ej några penningar från Madrid. Alldenstund de ej mera erhålla något, träder deras eget armod i dagen och deras mod försvinner, i samma mån som det förra stiger. Grefve Trapani, Frans II:s onkel, hvilken hittills ansetts för röfvareväsendets förnämste organisatör i de neapolitanska provinserna, har inledt underhandlingar med italienska regeringen om återsående at sina gods. Man var redan nästan ense, då grefvens stegrade anspråk afbröto förhandlingarne. Frans II sasthäller ensam vid sina bedrägliga förhoppningar. I dessa dagar har han sålt återstoden af sitt sillver, för att få reda penningar. Senare Post. För oss i afseende på förmögenhetsvilkor mera anspråkslösa svenskar synes det nästan vara otroligt, att en enskild menniska kan vara i ego af en så oerhörd förmögenhet som 2,000 millioner, och ännu mera, att en enskild kunnat bringa sin rikedom upp till denna summa från den million, med hvilken han började. Och likväl har detta varit förhållandet med den nyligen aflidne James Rothschild i Paris, som med en million på fickan anlände dit år 1812 och nu skiljts hädan med 2 milliarder på kistlocket. Han efterlemnar förutom sina boningshus i Paris, slottet i Boulognerskogen och dot praktfulla säteriet Laferridres ytterligare 51 stora hus i den franska hufvudstaden samt flera egendomar af liknande art i Europas mest betydande städer. Isynnerhet i Italien har Rothschilds fasta egendom ansenligt ökats under de sista tio åren, så att han i Rom, Neapel, Florens och Turin eger flera palatser och boningshus. Huset Rothschild i Paris har för öfrigt genom ett cirkulär till sina affärsvänner till