Göteborgsposten – 23 november 1868, sida 1

der familjen ett godt ord ... Kom aldrig mera med sådant prat, Lilli! Jag har blifvit gammal i det medvetande, att Huberts hafva satt en fläck på vår heder; hatet och smärtan deröfver skola följa mig i grafven ... Hör du Lilli, jag vill icke höra något om honom der midtemot, ej en gång hans namn får du nämna, hvarken på skämt eller allvar! Men ännu en sak, barn, när jag en gång ej mera är till, så har du att befalla här, och allt är ditt, som har tillhört Erikska familjen sedan långa tider. Men om jag skulle tänka, att efter min död, något af min egendom, vore det än ej mer än en tumsbredd af trädgårdsjorden, skulle falla i händerna på dem midtemot, heldre testamenterade jag hus och trädgård till en stiftelse för fattiga, för evärdeliga tider. Här har du min oföränderliga trosbekännelse, och nu vill jag slutligen säga, att jag strängt tadlar ditt uppförande i dag. Huru kan du inlåta dig i samtal med en för dig alldeles främmande man, och dertill en menniska, som .... har du redan glömt, hvad Dorthe i går sade om honom ? En sådan man är icke värd, att en hederlig flicka talar med honom, ty han tänker illa om alla qvinnor, och dömmer alla efter ven sort. (Forts.)