Göteborgsposten – 21 november 1868, sida 1

En bland vår tids märkligaste uppfinningar är odisputabelt elektriska telegrasen. Hvad godt den uträttat och kommer att uträtta tillhör icke det ringa omfånget af en enkel yeckokrönika att vidröra eller relatera. Det är och förblir i alla tider en uppfinning, hvilken, i likhet med gubben B., talar för sig sjelf. I ett afseende har den dock haft en mindre gagnelig inverkan: Menskligheten har blifvit totalt bortskämd med afseende på nyheter. I fordna dagar, då den stora verldskupan icke som nu bland sina sträfsammaste arbetsbin kunde räkna telegrafoch jernvägstjenstemän — de lägre, som draga tyngsta lasset, mena vi här, drönarne förbigå vi med tystnad — i tordna dagar, då en nyhet, stor eller liten, behöfde veckor, månader eller år för att genomlöpa verlden, i then tiden kunde det vara något värdt för en avisa eller krönika att meddela en sådan — men i våra dagar ...! Den rangerade eller dörangerade medborgaren slukar vid sitt morgonkaffe en verldsfördluffande nyhet och vid sitt aftonth en annan, oberäknadt alla smånyheter vid middagssupen. Men på den dieten förstockas individen, hans nerver stålsättas och han deltar icke med samma intresse i mensklighetens öden som fordom, då han hade bättre tid på sig att digerera nyheterna, hans andliga matsmältning förslappas, känslan af den förskräckliga verkligheten sjelf griper honom sällan, ban betraktar de brokiga verldshändelserna, hvilka skymta förbi, med nästan samma lugn som cen skolpojke betraktar bilderna i ett tittekåp. En konung fusiljerad af sina undersåter, en drottning knuffad från thronen af sina, tusentals menniskor uppslukade af jorden eller hafvet, en roder som låter skjuta sina bröder, en furste nom tonernas verld och en annan inom finanernas samlade till sina fäder, högsta lotten