Göteborgsposten – 20 november 1868, sida 2

vore ni den närmaste afkomlingen af gamle Erik Dorn? IIon såg förvånad upp. Denne barbar begrep då ej, att han, för tör få ögonblick sedan, gjort sig skyldig till en oförlåtlig grofhet, för hvilken hvarje fruntimmers sinne måste fördömma honom. Läste han på hennes panna denna tanke? Nog af, han utsträckte handen, liksom ville han afvärja det svar, som redan sväfvade på hennes läppar. — Nej, nej, säg ingenting, utropade han hastigt, och bemödade sig att gifva sina ord en anstrykning af munterhet. Jag var, med denna fråga, oförsigtig som ett barn, hvilket vågar sig ut på den bräckliga isen! ... Ni ämnade säkert svara mig, att det ej behöfdes de gamla, förmultnade traditionerna, för att i mig se ett afskräckande exempel på oförskämdhet och brutalitet; här ligger ju beviset framför edra fötter, o. s. v. ... Jag för ett eremitlif, och har hittills aldrig brytt mig om hvad som föregått på andra sidan häcken; jag vet alltså ej ens i hvilket förhållande ni står till huset midtemot. Lilli log inom sig öfver den slughet, med hvilken han sökte utforska hvad som rörde hennes personliga förhållanden. — Hör detta till frågorna? sade hon, utan att se upp.