Göteborgsposten – 20 november 1868, sida 1

— Godt! — Det vill säga, detta löfte gäller endast för i dag. — Jag inser ej möjligheten af att vi någonsin åter skulle träffas. — Vill ni låta det bli min sak? — Det står er fritt; jag för min del skall nog söka undvika det .... Gamla Dorthe hade rätt, att han var sorskräckligt häftig; en stark rodnad färgade hans ansigte under det läpparne pressades tätt tillsammans, liksom ville han tillbakahålla en storm af häftiga ord. Med en häftig rörelse trädde han ett steg tillbaka in i trädgården, ryckte två rosor från en buske, söndertryckte dem i den knutna handen, och lät dem derpå falla på marken. Lilli såg för skräckt på honom, hon hade djupt sårat honom .... huru dåraktigt! Plötsligen öfverfojl henne liksom en känsla af ånger öfver att hon svarat så snäsigt, men den Man, sosa kunde smärta tant Barbara så djupt, fört nade i sanning ingen skonsamhet. D på idet hela taget, mycket taktlöst af honon, att vilja inleda ett samtal med henne, som mn nödvändigt måste stå på den antastade, IV jeet Var. . 3 förolämpade grannfruns sida. Hon hade och delst detta resonnemang återlått sin stolta frånstötande hållning, och tog nu,