Göteborgsposten – 19 november 1868, sida 2

nom partiensidighetens synglas, kan komma att kasta en blick i den s. k. frihetstidens händelser, sådana de framställde sig för en af den tidens mest framstående politiska män. Häftet upptages af Fersens ÅAnnotationer och Anekdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, trån och med år 1743 till slutet af 1756 års riksdag jemte några intressanta Åbilagor. Adolf Fredrik tecknas af memoirförf. sålunda: ÅAdolph Fredrik, jemte ett fördelaktigt utvertes utseende och växt, egde ett fromt sinne, utan falskhet; men ingen af de egenskaper, som throner älska. Hans urskiljningsgåfva, hans begrepp, hans minne, hans drift och hans behjertenhet voro mer än vanligt inskränkta. Hoglös och skygg för arbete och bekymmer, fann han sin sällhet uti sina kammarnöjen. Hans uppfostran var vanvårdad och hans seder liknade alla tyska småfurstars. Hans kammarbetjening älskades och troddes framför allt. Hans tal föll mest på jagt, och rörande en handfull soldater, som ban exercerat och pryglat i Eutin; så och på öfverdrifna och orimliga historier om honom sjelf och andra i Tyskland. Han rökte mycket tobak, och sedan han slutat sin måltid, gick han alltid, på gamla tyska, furstliga sättet, till skänken med sina gäster, att der stående tömma några pokaler rehnskt vin-Porträttet är ej smickradt, men koloriten är antagligen icke heller för bjert och teckningen träffande. Deremot sticker partimannen synbarligen för mycket fram vid teckningen af den snillrika drottningen Lovisa Ulrika, med hvilken (ty konungen var en nolla) han ock förde en bitter och långvarig kamp, hvars tlera skiftningar skildras uti dessa Åannotationer och