fönster och luckor, drog tillochmed tillsamman de brokiga kattunsgardinerna, och stack hufvudet djupt ned i kuddarna. Den flyende qvinnans ångetsskri och den förfärliga negrens förbannelser förföljde henne ännu i drömmen; hon hade för det första fått nog af hemligheterna midtemot. Men hvar hade alla nattens skräckbilder tagit vägen, då Lilli nästa morgon trädde ut i trädgården? Huru skönt och fridfullt låg allt framför henne; all ångest och fruktan var försvunnen, endast violoncellens underbara toner genljödo i hennes själ, de hade på henne gjort samma intryck som en blick ur ett par djupa svårmodiga ögon. Hon gick till löfsalen, hvarest när vädret tillät, frukosten alltid intogs, På den långa kiselvägen framför ingången till densamma promerade tant Barbara långsamt fram och tillbaka. Derinne på bordet i löfsalen låg Nya Testamentet uppslaget, hon hade alltså, efter mångårig vana, här läst sitt morgonkapitel. Om den nattliga händelsen nämnde hon ej ett ord; hon hade säkert sofvit hårdt den förflutna natten .... men nu kom Dorthe med frukosten ....! De styfva banden på hennes hvita linnemössa hängde upplösta på ryggen; detta var städse ett tecken till att hennes inre var i uppror, ty så snart hon blef förargad eller ifrig, kastade hon banden bakåt, satte högra