DrTVIHIIGMII TT GILWSAA UL RIUCURAL alla de bref, som Napoleon III skrifvit till hennes gemål, tillbaka till den förre. Hufvudredaktören för Frankrikes mest spridda tidning Siecle, Havin, har aflidit efter ett långvarigt lidande. Isavin, som föddes år 1799, hade redan under julimonarkien utmärkt sig såsom medlem af deputeradekammaren vid Odilon-Barrots sida, der han tillhörde oppositionen, under det han i 1848 års konstituerande församling mera lutat åt den demokratiska högern. Si(cle blef under hans ledning Frankrikes mest lästa tidning. Han var natnrligtvis utsatt för en mängd angrepp, utan att man dock kunnat sätta den ringaste fläck på hans enskilda karakter. I lagstiftande kåren, af hvilken han sedan 1863 varit medlem, glänste han aldrig såsom talare; men i mindre partiförsamlingar hörde man gerna hans stämma. Pappa Havin, såsom han benämndes, var med ett ord en ärlig demokrat, som aldrig svek uti att hålla sin tidning i den liberala strömsättningen. Kejsaren har, oaktadt all den artighet han visar exdrottning Isabella, likväl på det bestämdaste vägrat att emottaga henne. Alltsedan i somras har i En gland det allmänna intresset varit samladt kring en punkt, valen, genom hvilka valreformen först får sin egentliga afslutning och praktiska betydelse. Redan tidigt satte sig kandidaterna i rörelse, och inom kort hvimlade de fram från alla håll och gömslen. Isynnerhet var den frisinnade riktningen rikligt försedd med kandidater, derför att det naturligtvis finnes många grader af lust till framåtskridande, under det att de, som hålla tillbaka, lättare kunna enas om en gemensam representation. Härtill kommer äfven, att det alltid rådt ypperlig sammanhållning och god manstukt bland torierna, under det att de särskilda frisinnade skiftningarne icke gerna underlåtit att fresta lyckan emot hvarandra, äfven om derigenom enskilda platser skulle kunna gå förlorade för motpartiets bästa. Allteftersom sjelfva valen rycka närmare — och nu skola de omedelbart börjas — blir ställningen klarare ; isynnerhet derför att man under tiden fått vallistorna affattade, och hvartdera partiet tror sig nu kunna med säkerhet uträkna, hvilka kretsar som tillhöra detsamma, eller hvarest det har så många anhängare, att det kan och bör våga en dust. Valmännens stämning stadgar sig äfvenledes mera, och man kan nu någorlunda se, hvilken af kandidaterna af samma färg, men af olika nyans, som har bästa utsigterna till att tränga igenom; de, som ej längre våga hoppas draga sig tillbaka eller söka andra valkretsar. Redan vid vallistornas affattande fördes på många ställen en liflig förpostfäktning, i det att de tvenne stora partiernas lagkunniga valagenter ömsesidigt sökte stryka eller tå införda valmän, som voro emot partiet eller ville rösta med detsamma; och de mindre klara punkterna i vallagen gåfvo rikligt tillfälle till fina juridiska tvistemål. Isynnerhet ha reglorna för hyresgästers valrätt väckt oenighet i afseende på tolkningen; man såg i flera kretsar, så t. ex. i några af hufvudstadens, personer bli utstrukna från listorna, derför att de fordrat bli uppförda som hyresgäster, under det att de deremot skulle fått valrätt, om de anmält sig efter en annan paragraf i lagen. Tvisten om qvinnans valrätt ha vi förut omnämnt och redogjort för densamma. Emellertid har massan af valmän redan öfverallt ökats ansenligt. I Marylebone har antalet vuxit från 22,000 till 39,000, deraf 6,000 hyresgäster; i Birmingham till 40,000 från 14,000; i Liverpool till nära 40,000 från 22,000, i Glasgow från 19,000 till 48,000 o. 8s. v. Det är också i de större städerna, som antalet jemförelsevis vuxit mest; och der är de liberalas majoritet naturligtvis gifven. I allmänhet taget tror man sig kunna båda godt ör de liberalas (whigs) seger af den omständigheten, att det inom hela riket finnes 650 liberala kandidater, således nära nog 1 för hvarje ledig plats, men endast 400 konservativa, och man räknar derför äfven på en liberal majoritet i Underhuset af 120 st. Tillochmed af ministrarne går nästan ingen fri för motkandidater. En mängd nya män skola framträda för valmänaen, bland dessa nämna vi Vernon Harcourt, en bekant statsrättslig medarbetare i Times, Auberon Herbert, grefve Carnarvons yngre broder, som följde med danska hären under dennes sista kamp mot tyskarne. romanförfattaren Anthony Trollope, den från Krim, Indien och andra ställen välkända brefskrifvaren till Times, d:r W. Russell, en son af baron Hambro o. 8. v.; derjemte hela raden af reformligans ledare, Edm. Beales, öfverste Dickson, Potter m. fl. samt slutligen några af John Stuart Mills doktrinära radikala, bland hvilka må nämnas artisten Bradoljudet i natt midtemot. Sauer tror, att fruntimret velat fly sin kos, och blifvit ertappadt. AA a UTA 29 st 3 —