Göteborgsposten – 17 november 1868, sida 1

Grannen midt emot). Af författarinnan till Tant Cordulas Hemlighet. Öfversättning. Här voro luckorna dock icke tillstängda; fönstret stod öppet, rummet uppfyldt af nattviolens doft, och bort öfver den hvita bädden gjöt sig ett blekt skimmer. Månen hade gått upp, men liksom vilsekomna nattsvärmare drogo de sista åskmolnen deröfver. Der midtemot vandrade skuggan ännu allena, af och an ... Nu slocknade hänglampan i tomrummet, men ännu var ögonblicket ej inne, tyckte Lilli, att stänga luckorna och gömma de sömnlösa ögonen i kuddarne. Nu gick visst Blåskägg der midtemot till hvila, hans svarta och hans hvita hofstat likaså, och då kunde man väl ostraffad få kasta en blick på de förbjudna, fruktade och just derigenom så tilldragande herrligheterna på andra sidan häcken. Hon smög ljudlöst genom förstugan, utan att bemärkas af Dorthe, som ännu satt uppe med gamle Sauer, och ut genom dörren, som förde till trädgården ... Hör, var detta —— — Forts. fr. N:o 267.