Grannen midt emot). Af författarinnan till Tant Cordulas Hemlighet. Öfversättning. Ja, tiden hade äfven spårlöst gålt förbi de båda påfogelfjädrarne, som stucko fram bakom den stora spegeln. I denna återspeglade sig alltjemt den midtemot hängande bilden af den med skönhetsfläckar betäckta mormodren, och nere i kanten af den försilfrade ramen, sutto ännu åtskilliga förlosningskort och nyårsgratulationer. Just nu inträdde den gamle Saur. Hans rock hade ej blifvit en hårsmån kortare, fadermördare och nacke höllo sig styfva och stela i oförminskad harmoni, och hans fot gjorde den välbekanta groteska svängning hvarmed han kastade det långa rockskörtet tillbaka och sedan sparkade igen dörren efter sig, när han hade något i händerna. Han bar in den gammalmodiga silfverkannan och två par välbekanta, dyrbara koppar af kinesiskt porslin. Färgtonen i de underliga afbildningarne var ännu densamma, men spric— — 7) Fortg. fr. N:o 265.