Göteborgsposten – 14 november 1868, sida 1

— — —— nannen hållit och Fredrik Lindholm kan med og anses som en af Sveriges mest framstånde pianister och har derjemte som kompoitör förskaffat sig ett godt namn. Ett annärkningsvärdt drag gifver aftonens program rid handen, det upptager nemligen utesluande god och gedigen musik, icke en enda vf dessa slamrande kling-klångs-kompositiorer, hvarmed pianots heroör nu för tiden, skattande åt en förskämd smak, trumfa och lrilla sig in i publikens bevågenhet, och — innu ovanligare — endast ett solo för piano itfördt af konsertgifvaren sjelf. Med fin musikalisk känsla har han insett, att skönheterna hos det instrument, han egnat sina konstnäriga studier, först i ensemble-pjeser komma till sin fulla rätt. Inträdesafgiften står också i full harmoni icke med konsertgifvarens talang utan, hvad vackrare är, med hans blygsamhet. Hr Lipdholm spelar i afton på den i en föregående krönika omnämnda, nya konsertflygeln från hr J. G. Malmsjös instrumentfabrik härstädes. Fröken Catharina Lagerbergs uppträdande vid den af henne anordnade konsert sistl. Måndag var helt säkert en angenäm öfverraskning för mången. Flertalet af åhörarne väntade sig troligen icke, att i fröken L. få formera bekantskap med en fullt utbildad sångerska, utrustad med en visserligen icke stor, men särdeles böjlig och behaglig röst samt dessutom i besittning af en förträfflig skola, derigenom sjelf den bästa rekommendationen för det musikaliska institut, som af fröken L. här nyligen öppnats. På Långedrag, i framtiden måhända bestämdt att bli Göteborgs Klampenborg, förestå till nästa år genomgripande förändringar. En ny, 10 fot bred väg kommer att anläggas från landstigningsbryggan upp till den s. k. planen, kanalen kommer att igenfyllas, en ståtlig societetsoch konsertsalong att upp byggas och diverse planteringar att göras. Åtskilliga andra, nya och komfortabla byggnader för badgäster äro påtänkta, men torde icke komma att bli färdiga till nästa år. Följande puerila skrifvelse har i veckan kommit oss tillhanda: Herr Krönikeskrifvare! Som Skottmössa (ett onekligen ganska trefligt hufvudplagg) kommit i allmännare bruk härstädes, vågar man härmed anbålla att i krönikan måtte till Damerna framställas det obehagliga för oss, i att vid hälsning aftaga sådava mössor, samt bedja Dem (stort D, gentilt!), att säsom lika vördnadsfull hälsning anse handens förande till mössan. Genom att tillmötesgå denna begäran förvärfvar Ni tacksamhet af Många Skottmösse-bärare. Vi ha icke funnit något skäl att neka villfarandet af de unga muskott-, nej skottmöss-bärarnes begäran (bestämdt äro de mycket unga!), så mycket hellre som det faller sig så lyckligt att det just i år är skottår och under sådana år äro, som bekant, damerna mera liberala än eljest. Apropos, se här en liten, anspråkslös ordlek, om icke från igår, så åtminstone från i förgår. En herre möter på gatan en bekant, som i vildaste fart rusar trottoiren framåt. Hvarföre så brådtom, ädle yngling, och hvarthän ?, spörjer han. Jo, jag skall resa bort, men vintern börjar slå till och jag är just nu på väg till körsnär N. N. för att ta mått.. Ta mått? Hos en körsnär! Mjuka tjenare, herr kammarjägare, skrattade den andre och vände sin förtretade vän ryggen innan han hunnit förklara att hans ärende hos körsnären var att ta mått — till en vinter-resmössa. — AL r—