Göteborgsposten – 12 november 1868, sida 2

detta är just den plats i trädgården, som är mest utsatt för drag? Jag ber dig, barn, fortfor hon upprörd, i det hon uppsängade den unga flickans blick; se ej dit öfver; jag uppställer för dig ett vilkor, mitt fullkomliga allvar, att du under ditt vistande här gör som om verlden upphörde med bäcken derborta. Hvad som föregår der bakom, får ej existera för dig, om vi skola förblifva goda vänner. Har du förstått mig Lilli? Öfver den unga flickans drag flög ett förtjusande småleende, hon gjorde en djup nigning och lade händerna på ögon och öron, till tecken att hon skulle vara både blind och döf. — Så mycket vill jag blott låta dig veta, sade hofrättsrådinnan, och visade med paraplyet på det nya huset, att der midtemot smides dagligen en spik till min likkista. Spring nu, så att du kommer under tak. Håll upp din klädning; ser du då icke att gräset är vått, och grannlåten kring din kjol blir illa tilltygad. Lilli kastade en skälmsk blick på tantens ståtliga, kraftsulla gestalt, arbetet på likkistan, der midtemot, syntes ej gå framåt, fästade derpå upp sin klädning, sprang uppför den branta kiselgången, som förde upp till byggnaden, tog en fet, välgödd katt, som trögt