Göteborgsposten – 12 november 1868, sida 2

sken. Jag skall skicka honom polisen på halsen för hans oförskämdhet! Kusken körde ogoneradt vidare och negren vände sig om och visade hånleende sina två rader bländande hvita tänder. Straxt derpå försvann vagnen igenom inkörsporten till den angränsande egendomen. — Sådant är man utsatt för, när ett eländigt åkdon håller framför dörren, utbrast hofrättsrådinnan förargad vändande sig till sin tjenare, öfver hvars fadermördare man såg två röda fläckar af förtrytelse glöda. — Det blir åter vatten på qvarnen för dem der midtemot. Laga att han kommer in, Sauer, tillade hon lugnad, och hemta ett glas vin åt pojken der; törskräckelsen sitter ju i kroppen på honom, han ser ju nästan ynkligare ut än hans gamla kalesch. Sauer skyndade genast bort, och hofrättsrådinnan gick åter in i trädgården. Regnet hade plötsligen aftagit, det droppade blott och smattrade på grenarne. Den nyss anlända unga damen hade under händelsen i allåöen tagit sin tillflykt till ett lummigt träd, och såg med stora, förvånande ögon på ett hus, hvars hvita glänsande murar reste sig öfver det höga trädgårdsstaketet midtemot. — Lilli, du är och förblir ett tanklöst barn! förebrådde tanten, Vet du då icke, att