vidare, emedan hela hans fyrfota regemente hade ryckt ut, åtföljdt af samtliga respektabla postvagnar; men jag längtade mig nästan till döds att få komma hit, och bad och tiggde så länge, tills han knotande hemtade detta praktexemplar ur vagnsskjulet, hvarest det redan i många år begråtit sin förlorade ungdom. Tant lilla, goda, snälla, lilla tant! och råttor finns visst ej derinne, ty då hade jag heldre sprungit bredvid till fots. Tant Barbara skrattade och omfamnade den unga flickan. Vid detta tillfälle se vi, att ena ärmen af hennes grofva, rutiga kattunsmorgonrock hänger slappt ned, vid sidan; den venstra armen felas, dock med den högra, som tillika håller ett drypande paraply, trycker hon den späda gestalten innerligt till sitt bröst, och det såg eget ut, då hennes stora kraftigt formade hutvud, med de nästan manligt djerfva dragen, böjde sig öfver det bleka, ljusa, lilla ansigtet, som under tårar leende skådade upp. — Nå, nu fort in, förmanade hon. Der har mitt paraply lemnat vackra spär på din klädning. Behöfs det då också vara siden, på resan? Och dertill siden, utspändt öfver en sådan der ryslig luftballon! Och huru vill du komma öfver den våta marken, med dina pap