att byggnadsanslaget räcker till. Ehuru srih. Ericson icke anser bro-förhöjningen medföra något direkt gagn för sammanbindningsbanan, så anser han dock den oftanämnda förhöjningen nyttig för hufvudstadens sjötrafik, och uttalar derföre den åsigt, att de af byggnadsstyrelsen till 40,000 rdr beräknade högre utgifter för den ifrågasatta förändringen af de oftanämnda bandelarnes konstruktion, skulle vara väl använda. — I detta skick befinner sig frågan, sedan frih. Ericson uppträdt såsom skiljedomare. Det beror nu derpå, om civilministern anser att staten eller staden bör tillskjuta de 40,000 rdr, som förändringen kostar, Men nu är förhållandet, att hvarken statens eller stadens finansiella ställning är sådan, att en uppoffring af 40,000 rdr anses af den ene eller andre såsom en bagatell. Om byggnadsarbetet kunde uppskjutas, så vore onekligen den proceduren enklast, att af nästkommande riksdag begära dessa 40,000 rdr; men ett sådant uppskof är med stora olägenheter förknippadt, och bland andra det, att sammanbindningsbanan icke kan till bestämd tid blifva fullbordad. Då jag nu så länge rört mig på byggnadsområdet, vill jag nämna, att den på våren 1866 af åtskilliga riksdagsmän förkättrade atelier-byggnaden vid Carl XIII:s torg, hvilken derjemte förklarades skola blifva så rysligt vanprydlig, nu sedan den blifvit färdig, är ganska vacker och pryder torget. Konstföreningen, som förr hade sin tafvelexposition i fria konsternas akademi, har nu för samma ändamål hyrt bela våningen en trappa upp i nämnde atelierbyggnad. Denna våning består af en hög och stor sal med utsigt ät torget, hvilken är medelst skärmar afdelad, på hvilka de utställda taflorna i god belysning kunna uppsättas. Hvarje egare af taflor tilllåtes att kostnadsfritt utställa dem der, till beskådande eller till försäljning. Lokalen hålles öppen hvarje dag, fritt för hvarje medlem af konstföreningen och mot 25 öres entrö för alla andra. Då jag i Söndags besökte den i början af förra veckan öppnade utställningen, påträffade jag åtskilliga taflor af svenska, norska och danska konstnärer, hvilka taflor jag väl sett förr, men som gerna återses. Bland intressanta taflor af utländska mästare, utställda till salu, vill jag omnämna några tillhöriga den härvarande spanske ministern, deribland ett landskap med badande fruntimmer, af Poelemberg, väl bevaradt original, pris 800 rdr. Vidare en Krogscen, af Teniers (om den äldre eller yngre uppgifves ej); den uppgifves hafva tillhört Vandenschricks samling i Leuven, pris 3,500 rdr. Den stora taflan ÅFiskarbåt på Doggers bank, af Sörensen, är äfven utställd; priset 2,000 rdr. Vidare förekommer fyra särdeles täcka oljemålningar, framställande Elementerna, af Beaumont. Dessa målningar äro till formen höga och smala. De beställdes i Paris för några år sedan af en rik svensk, för att anbringas som fasta väggstycken i ett kabinett på ett herresäte i Östergötland, och de betaltes då ganska högt. Men tiderna förändrades och nu säljas de tillhopa för 1,650 rdr. Det är ganska välbetänkt att konstföreningen anskaflat lokal för en permanent utställning af konstalster. De unga konstnärerna kunna derigenom lättare göra sina arbeten kända och bereda sig afsättning; egare af konstverk som skola afyttras behöfva ej längre härtill anlita auktionsverket, och de vänner af skön konst som vilja förvärfva sig konstverk kunna lätt få sin önskan uppfylld om de blott flitigt besöka den vackra lokalen i atelierbyggnaden och derjemte äro stadda vid kassa och köplust. En häftig, vidt utseende, tid-, bläckoch papperförödande strid har plötsligt utbrutit mellan två — konstkännare. Den gäller icke värdet af ett konstverk som en af dem eger eller har producerat, icke heller en lefvebrödseller besordringsrätt; den gäller helt enkelt huruvida ett i Nationalmuseum befintligt monument är en vurna eller en Åvas. Ni förvånas sannolikt deröfver, att en så obetydlig fråga kan föranleda en häftig strid, då den ej