sin armrörelse. Men äfven vagnens innevånare syntes ej harmoniera med detta spartanska sinneslugn, ty då den sista pisksmällen genljudit i bergen och bakom trädgårdsporten intet rörde sig, syntes en smal fruntimmershand bakom det läderförhänge, som betäckte vagnens fönsteröppning. De fina fingrarne, hvilka omslötos af en silfvergrå handske, gåfvo sig all tänkbar möda att lösgöra den stela rem, hvarmed läderförhänget fasthölls utanpå, men förgäfves. Handen drogs ändtligen tillbaka, och det sätt, hvarpå den sammanslöt sig till en liten förtjusande knytnätve, utvisade en betydlig grad af otålighet. Men samtidigt ansåg kusken det för rådligt att förnya sin signal, och denna gång blef den ej obesvarad. En klocka ljöd; derefter närmade sig raska steg öfver de knarrande kiselstenarne, ett rödt bomullsparaply syntes bakom trädgårdsporten, och under detta en mager, gammal man, i randig väst, en gammalmodig rock, som hängde ned på hälarne, och med det platta, fula ansigtet inklämdt emellan eti par fadermördare, hvilka tvungo honom att, som krokodilen, vid hvarje rörelse med hufvudet vrida hela kroppen. Efter att hafva kastat en forskande blick genom gallret, öppnade han porten, började lösgöra den motsträfviga