vittna om befälhafvarens lugn och sjelfbeherrskning, och medgifvas bör, äfven i detta afseende är frih. v. Otters utmärkt. Endast då han yttrar sig om den under hans befäl stående personalens och de medföljande vetenskapsmännens mod och ihärdighet, blir han varm och vältalig. I vetenskapligt afseende är denna nordpolsexpedition en heder för vårt land, för de män som utfört och bekostat den. Derom synes nu frih. v. Otter och prof. Nordensköld vara ense, att polar-frågans lösning ej kan vinnas på öppet vatten, utan måste ske på isen. Men den svenska flaggans heder är i alla fall häfdad, säger frih. v. Otter, då vi ändock kommit dit ännu ingen med lara papper kan visa sig hafva tagit middagshöjden från däcket af sitt fartyg, nemligen inom sjerde hundradet nautiska mil från polen. När skall en svensk nordpolsexpedition härnäst företagas? Skall den bekostas af staten? Den strängaste sparsamhet måste iakttagas, skall väl riksdagen svara. Af enskilda personer? Sannolikare det! Numera förlitar jag mig mera på enskildas entusiasm än på representationens. Våra folkombud skola sannolikt, om frågan bringas på tal, svara: vi böra nöja oss med att den svenska expeditionen 1868 kommit till sin hedersplats vid 81 gr. 42 min., ödmjukt öfverlemnande åt representanter för rikare nationer att vidare framtränga mot polen. Striden mellan Stockholms stadsfullmäktige och jernvägsbyggnadsstyrelsen rörande vissa delar af sammanbindningsbanan, lärer nu vara afgjord i regeringen, sedan civilministern vidtagit den ganska ändamålsenliga åtgärden, att till frih. Ericsons utlåtande öfverlemna hvad de ofvannämnda myndigheterna å ömse sidor anfört. Frih. Ericsons stora sakkunskap och erfarenhet i afseende på jernvägsbyggnader, kan af ingen bestridas. Hans yttrande i den föreliggande frågan är således af stor betydenhet, och jernvägsbyggnadsstyrelsen har icke skäl till missbelätenhet med detsamma. Sålanda förklarar och ådagalägger frih. Ericson att den at byggnadsstyrelsen föreslagna bron öfver Riddarholmsfjärden — hvilken stadsfullmäktige hafva yrkat måtte göras 1!, fot bögre öfver vattenytan än förut af K. M:t blifvit bestämdt — är för dervarande sjötrafik tillfredsställande. Bevisföringen är i detta fall så enkel och så obestridlig, att äfven flertalet af stadsfullmäktige sannolikt deraf skola blifva öfvertygade. I afseende på det af arbetschefen för sammanbindningsbanan uppgjorda, af stadsfullmäktige ifrigt förordade förslaget till viadukt å kött-torget, gående derpå ut, att grundläggningen för hvarje af viaduktens pelare skulle bestå af fyra, säger 4, enkla i jorden under lägsta vattenytan nedslagna träpålar samt ofvanpå dessa till höjd med jordytan stöd af gjutjern, som sinsemellan skall sammanbindas med smidda jernstänger — så visar frih. Ericson, att en dylik grundläggning visserligen blef både billig, smidig och lätt, men kom att sakna den just der erforderliga soliditeten; den jordmassa, hvari de föreslagna pelarne inbäddades, kan af flera orsaker blifva rubbad ur sitt läge, då pelarne skola följa jordmassans rörelse, till men för viaduktens bestånd. Arbetschefens nyss anförda förslag afstyrker friherren alltså på det bestämdaste, tillstyrkande byggnadsstyrelsens, men anser ått de af denna föreslagna pelarne böra förstärkas för säkerhetens skull. Att stadsfullmäktige förordade det förra förslaget, förklaras deraf, att genom detsammas antagande skulle byggnadskostnaden blifva billigare för staten, hvarigenom antagligen en besparing uppstod, som skulle kunna användas till den ofvannämnda bro-förhöjningen öfver Riddarfjärden. Man finner således, att fullmäktige härvidlag förbisågo viaduktens soliditet allenast för att främja ett underordnadt intresse. Enligt hvad jag förut omnämnt, var det endast af finansiella skäl, som byggnadsstyrelsen motsatte sig stadsfullmäktiges anspråk på jernvägsbrons öfver Riddarfjärden förhöjning; nämnde styrelse måste nemligen tillse, — Se 0