perssulor på fötterna? Sauer sår väl lof att bära dig. Mannen med det röda paraplyet närmade sig genast och utbredde med det djupaste allvar sina långa armar, men den unga fslickan flög skrattande in i trädgården. I samma ögonblick framrullade ett elegant equipage. Bakom vagnsfönstrets spegelrutor hängde tätt sammandragna sidengardiner, och på kuskbocken bredvid kusken satt en man i livrö. Kusken körde med den slags liknöjdhet, sådant folk pläga ådagalägga, då de veta sig hafva en rik och förnäm herre i vagnen. Han betraktade sig förmodligen som en sjelfherrskare på den breda chaussöen, ty han körde så lätt förbi den ålderdomssvaga postvagnen, som om den lika litet funnits till som bondpojken, hvilken under tiden stigit ned från kuskbocken och börjat syssla med hästen. Endast genom ett väldigt hopp räddade den unge gossen sina friska lemmar undan hästhofvarne och den förnäma vagnens hjul. Han kunde af förskräckelse ej få fram ett ord, men det var ej heller nödvändigt, ty hofrättsrådinnan stod redan bredvid och syntes vilja upptaga striden för honom. — Är detta ett sätt? ropade hon, med kraftfull låugt bort ljudande stämma, till ku