Göteborgsposten – 9 november 1868, sida 2

låga förlorade han. Af de passionerade utropen från alla sidor fann jag, att spelet gått på samma sätt hela dagen; många af spelarne voro utblottade på penningar men de fortforo icke destomindre att visa intresse för spelet. Jem Whately och hans vän, hvilka ätven voro sportsmen eller spelare till yrket, hade förlorat ansenligt och deras ögon sköto vilda blixtar. Se på de der yankeemännen, hviskade en Costa Rica-bo vid min sida; det blir slagsmål snart och kanske äfven mord. låtom oss gå ut! Jag visste att detta råd var klokt, men stannade, qvarhållen hf den fängslande makt som en hotande fara alltid utötvat på mig. De vilda ederna blefvo allt talrikare; sportsmennens blickar allt mera hotande, men whiskybuteljerna gingo fortfarande kring laget på bankörens bekostnad. En liten man som förlorat ansenligt ådrog sig min uppmärksamhet genom häftigheten i sina rörelser och sin forskande blick. Läggande tre små guldhögar framför sig lutade han sig framåt med spändt intresse för att iakttaga uppslaget af korten. Hvad ni bevakar er skatt noga, sennor! sade en af bankörens intressenter med ett obehagligt leende. Den gamle mannen vände lugnt upp kortet och de tre guldhögarne voro förlorade. Den lille mannen lät höra ett slags skrockande.