Göteborgsposten – 9 november 1868, sida 2

Två kroppar lågo redan på marken; bankören var maktlös i Jems armar, under det hans beskyddare höllos i schack af den andre yankeen, som stod med revolvern i hand Bkyddande sin vän. Högt öfver gnyet af vapen, skott och förskräckta rop ljöd Texasbons starka stämma: — Gå ifrån dörren der — gå ifrån dörren! Korten äro vaxade! Låt mig komma ut i det fria med honom! Vid himlen! jag krossar hans refben härinne om ni ej lemna rum för mig! Hela uppträdet derinne räckte icke tio sekunder. Jag hoppade öfver disken bakom mig och kom ut på vägen efter att ha krogsat en hel del buteljer. Ehuru fast besluten att försvara mina bekanta, kunde jag ej vara dem till någon tjenst i hyddan, der de voro fullkomligt i stånd att försvara sig sjelfva ; men med pistolen spänd väntade jag på att de skulle komma ut i det fria. Der visste jag att den verkliga striden skulle utkämpas. Ett ytterligare skott — ett skri af smärta och aerefter kom man utrusande genom dörren. — J—1 J—! hvar är ni? Sim har fått sig en stöt! Hämnd! hämnd! (Forts.)