Göteborgsposten – 9 november 1868, sida 2

Hans seberaktiga blickar foro omkring bordet. De hvilade på mig för ett ögonblick, derefter på Whateby och hans kamrat. Den lille mannen gick midt igenom hopen fram till oss. — Blixt och dunder! hvilken tur! mumlade Jem. Vi få göra sällskap med J— här, Sim, och gräfva efter guld! Det skall bli vårt spel under nästa månad. Jag skulle inte ha något emot ett gräl för mina dollars innan vi gå, och det skulle inte stort förvåna mig om det inträffade snart nog. Eh? hvad är det fråga om? Dessa sista ord voro adresserade till den lille mannen, som knappt nådde upp till Jims armbåge. Knappt tio ord blefve vexlade. Hastigt som tanken, sträckte Texasbon ut sin långa arm öfver bordet och grep tag i korten som bankören höll i handen. Det blef stor uppståndelse i hopen. Blixtsnabbt drog den gamle mannen fram en pistol och fyrade af; men Jems kamrat kastade bordet mot hans kropp och kulan träffade en prest som stod bredvid. Ljusen blåstes ut inom ett ögonblick och man rusade mot dörren. Det uppstod ett rasslande af stål då hvarje man drog sin dolk mot en okänd fiende. Tre pistolskott blefvo affyrade nästan samtidigt, och vid blixtarne kunde jag se stridens gång.