Göteborgsposten – 9 november 1868, sida 1

Ett amerikanskt spelparti. (Öfversättn. från Engelskan). Få personer besöka Costa Rica som kunna undvika det. Kanhända göra de klokt häri. Icke destomindre är det en stor olycka för detta land. Det är en olycka emedan sällsyntheten att se en främling der är egnad att stadfästa en föreställning som är djupt inrotad i Costa Ricaboernas själ, nemligen att de äro denna jordens enda bebyggare, med undantag af några stackars varelser som framsläpa sin tillvaro på de närliggande republikernas mark. Sällskapsverlden i Costa Rica gör anspråk på en ofantlig bildning och den mest vidsträckta tankefrihet. Med en beskyddande och uppmuntrande min frågar den en förvånad främling om han bor på Londoneller Parisstranden af Newyorksfloden. Endast två saker finner jag vara goda i denna lilla anspråksfulla stat: dess kaffe och dess landsväg. För öfrigt äro de fattiga lymlar och de rika äro — hvad var det mr Thackeray kallade denna klass at menniskor som han särskildt afskydde?