Göteborgsposten – 7 november 1868, sida 2

gar nu förnimmas upprepade gånger äfven i vår gamla verldsdel. Först hade Irland d. 28 Oktober sin skakning; derpå hemsöktes sistlidne Fredags afton äfven vestra delen af England af flera jordstötar. De ingående berättelserna angifva att skakningarne fortplantade sig från sydvest till nordvest; deras utsträckning betecknas temligen noga af en triangel, hvars spetsar äro Exeter, Svansea och Leamington. Inom denna rymd förmärktes jordrörelserna å följande mera bekanta platser: Bristol, Bath, Stroud, Worcester, Iereford, Newport, Merthyr. För Bristol och de sydligt belägna städerna angifves tiden till 10,35 eller några minuter förr, för de nordligare Stroud, Worcester 10,40, för den nordligaste, Leamington, 10,45, vid hvilken tid äfven en, fastän högst obetydlig rörelse förmärktes i Birmingham. För Swansea uppgifves tiden till 10,42. Aro dessa bestämmelser riktiga, så skulle man kunna säga: från Exeter, således från Englands sydvestra kust, sträckte sig stöten till Bristol, och splittrade sig der å ena sidan åt södra Wales, på andra sidan åt mellersta England, der den upphörde. Man torde erinra sig, att vestra England äfven för fem år sedan, d. 6 Okt. 1863, uppleft en jordbäfning, och densamma hade likaledes en riktning från sydvest till nordost. Hereford var då den starkast skakade platsen. Fastän verkningarne inskränkt sig till krossandet af några glas och andra bräckliga varor, är dess noggrannare iakttagelse likväl af intresse för verlden, emedan den kan lemna fingervisningar om det vulkaniska området och dess utgreningar. De båda nämnda nyare jordstötarne föregingos af ett fenomen, hvars orsak ännu torde vara oupplyst; utanför Kronstadt och Petersburg sjönk hafvet d. 21 plötsligt fyra fot och intog först efter 24 timmar åter sin vanliga höjd. Jordskalfskretsen under den stora jordbäfningen i Lissabon sträckte sig i nordost ända till Kronstadt; men den stad, som nu senast i Irland erfor den svåraste stöten, neml. Mallow, befinner sig rakt på Lissabonstötens axel, och sydvestra delen af England ligger ej heller långt ifrån denna senare. Det vill således synas som att ej blott Stilla Hafvets jordbäfningskrets — San Francisco erfor just d. 21 Okt. en skakning —, utan äfven den atlantiskt-europeiska, om man så vill kalla den, befinner sig i någon oro. För öfrigt är den allmänna uppmärksamheten fortfarande riktad på Donaufurstendömena, hvilken turkiska vasallstat synes vara medelpunkten för allehanda politiska agitationer, som kunna bli hotande för Europas fred. Den rumeniska regeringens hållning har isynnerhet gifvit Österrike, Frankrike och England anledning till upprepade klagomål, hvilka gå i det väsentliga ut derpå, att kabinettet i Bucharest hycklar vänskap med vestmakterna, men i sjeltva verket går Rysslands och Preussens ärenden och särskilt låter sig begagnas till agitationer mot Turkiet, i det att det tillstädjer bildandet af bulgariska friskaror på sitt område, och mot Österriko-Ungern genom upphetsande af den rumeniska befolkningen i Siebenbärgen. Rumenien fortsätter oförtrutet sina för resten numera icke längre förnekade rustningar. Sålunda meddelas det från Bucharest, att den preussiske generalstabs-öfversten Krensky inspekterat garnisonen, kasernerna och arsenalen i hufvudstaden samt att han begifvit sig i samma ändamål till fästningarne Ibraila och Galacz. Ölverste Krensky har derjemte befallts att göra en rundresa i Moldau och Valachiet, för att skaffa sig noggrann kännedom om båda ländernas militära hjelpkällor och att undersöka terrängen med hänsyn till möjligen blifvande sästningsanläggningar. I Ungern råder också en djup förbittring mot rumenierna på grund af deras agitationer i Siebenbirgen, som räknar 2,400,000 rumeniska innevånare. Pesti Navlo förklarar. att