Göteborgsposten – 5 november 1868, sida 2

— ä ——— är slutadt för i dag. Men ändock är Jag nyfiken att få veta tiden, Meg, och önskar att klockan vore nio. — Det kan ej dröja länge, svarade hon och såg ut bakom gardinen, postbudet står vid nästa dörr. John Hartley reste sig upp från sin plats, ställde sig bakom henne och lade sina händer på hennes axlar. IIuru han darrade! — eller var det hennes kropp som darrade under tyngden af honom. — Kommer hostbudet hit? hvisade han ifrigt. (Hvarför i all verlden ville John veta det — han som så sällan mottog ett bref eller en skrifvelse?) Han kommer — gör han ej det, Margaret? — ja! — nej! — ja! han kommer. Hurra! min älskade — allt som det skall vara! och efter en varm kyss på hennes förvånande ansigte sprang han som en pojke ut i korridoren och öppnade sjelt förstugudörren. — Här är det! utropade han då han kom tillbaka in med ett öppet bref i hand. Jag ville ej tala om det förr, min älskade, i fall det möjligtvis skulle ha slagit fel, men jag träffade lord Chester denna eftermiddag och var nästan säker på det.