Göteborgsposten – 5 november 1868, sida 1

Å Måjornas sjukhus var antalet vårdade samma lag 17, hvaraf inkomna under veckan 5. Å Barnsjukhuset: sjuxantalet 25. Å Garnisons-sjukhuset: sjukantalet 28. Å kurhuset: sjuka ntalet 64, hvaraf inkomna inder veckan 17. Å Epidemiska sjukhuset: sjukartolet 3. Å Försörjningshusets sjukhusasdelning 84, asdelning för sinnessjuka 22 och barnhus-asdelnipg 5; summa 111. Å Cellfängelset : sjuke 7. Hedersbevisning. Då vaktmästaren vid härv. jernvägsbyrå J. Hyllengren i Söndags firade sitt bröllop å Börsen, öfverlemnades till honom en af jernvägstjenstemännen härstädes subskriberad äreskänk af silfver såsom ett erkännande af det förtjenstfulla sätt, hvarpå han alltsedan statens jernvägsbyggnader togo sin början skött sin befattning. Musikalisk soirce, Som at annons i dagens tidning synes ämnar fröken Catharina Lagerberg nästa Måndag å elementarläroverkets solennitetssal med benäget biträde gifva en musikalisk soire. Fröken L., som härstädes nyligen öppnat ett musikoch sånginstitut, är elev af Ginther i Stockholm och Garcia i London samt utför å soiröen icke mindre än 7 sångnummer. BSoirben inledes med Beethovens B:durs symfoni, utförd af dir:e Czapek och Ållander samt en värderad musikälskarinna. Dir. Hultgren biträder med 2:ne pianonummer och 2:ne hrr amatörer med sångnummer. Förut icke antecknade biljetter finnas fr. o. m. i dag att tillgå i Gumpertska bokhandeln å 1 rdr 50 öre. Genmäle. Vår kollega Handelstidningen har under senare tiden meddelat flera bref från Amerika med varningsrop till hemmavarande landsmän mot att dit nu öfverflytta, .skildrande den förfärande nöd, i hvilken de råka, om de befinna sig utan kapital för att kunna köpa en jordlott, af hvars afkastning de kunna vara i stånd att lefva. Vi uttalade häromdagen vår belåtenhet öfver detta vår kollegas åtgörande, hvari vi hoppas, att hon må fortfara; och vi erinrade samtidigt om skilnaden mellan dessa varningsrop och de lockande skildringar af hr Fr. Nelson, åt hvilka hon förut alltför gerna lemnat rum. Handelstidningen, som alltid vill ha rätt, är vresig öfver derna vår erinran; hon vill synbarligen icke erkänna, att hon kommit på andra tankar. Det är en sak, som ej rör oss. Men hvad som är säkert är, att Handelstidn. förut genom sin välvilja för hr Nelson i sin mån bidragit till den ökade utvandringen. H.-T. vill ej gå in på, att hr Nelsons förfarande varit oriktigt och att han ej hållit sina löften. Vi skola uppfriska hennes minne. För ett par år sedan anlände hit närmare 100 utvandrare långt uppifrån Norrland. De sade samtlige, att de genom ett cirkulär, som upplästs i deras kyrkor och var undertecknadt at Nelson, blifvit lofvade fri resa från Göteborg till Amerika. Då de nu begärde löftets uppfyllande, vägrades det och hr Nelson förklarade, att om det bolag, han representerade, än förut beviljat mot vissa vilkor fri öfverresa, var detta likväl nu slut. Äfven från Wermland kommo utvandrare, som uppgäfvo detsamma. Nåväl, de af dessa, som hade litet penningar, löste sina biljetter och foro vidare; de andra stodo här alldeles blottställda, tills det lyckades att genom enskilda sammanskott få dem härifrån till Norge, der de erhöllo arbete. Handelstidn. trodde heldre hr Nelson, än de många utvandrande, som på god tro lemnat sitt hem. Vi voro och äro ännu af motsatt tanke. Hr Nelson hade i alla landsändar personer anställda, hvilka mot 5 rdr pr själ värfvade utvandrare för honom. Vi ha oss bekant, hurusom en och annan af dessa gynnare såsom bevis på sanningen af sina förspeglingar om det förlofvade landet hinsidan Atlanten framdragit de nummer af Ilandelstidningen, i hvilka hr Nelson fått bref införda från utvandrade landsmän, de der i de amplaste ordalag prisa hans kommissionärskap. Vi veta äfven, att de icke förevisade de många berättelser i motsatt anda, som andra tidningar baft. Bland de af dessa kommissionärer utlockade är det antagligen flera, som nu hemsända sina varningsrop. Gentemot de undersökningar Handelstidn. låtit anställa på utvandrarefartyg, vilja vi erinra om, hurusom polisen härstädes måste i våras ingripa, då det visade sig, att en då