Göteborgsposten – 3 november 1868, sida 1

Meg Ilartleys kur. Af Florence Marryat. (Öfversättn. från Engelskan). Det var mycket dåraktigt af henne — värre än dåraktigt, det var orätt — och dock var det naturligt; ehuru detta medgifvande ingalunda talar till fördel för den menskliga naturen. Hnru ofta ha vi ej, under vår korta segling genom lifvet sett en ofantlig våg komma emot oss — nalkas oss med oemotståndlig makt och hota att öfverväldiga vår lilla farkost! Huru ångestfullt ha vi ej gifvit akt på dess hastiga framfart — huru ha vi ej drömt om den, gråtit öfver den hela veckor innan den nådde 088, och under det vi i vår ångest anropat Ölverstyrmannen om hjelp likväl inom ogs varit fullkomligt öfvertygade om att tillochmed hans hjelp måste bli overksam och att vi aldrig skulle öfverlefva stöten! Slutlien nådde den oss: vi voro på randen af evigheten, då — den bröts ett par alnar från —— ) Forts. fr. N:o 255,