Göteborgsposten – 2 november 1868, sida 2

alt hon tog tjenst för av kaffa sig sitt uppehälle, sagt att han 5 förskasla sig si gärde henne till hustr -kade henne och beHade den koroo : . varit nog för ar tiden af tre år verkligen minnet af ett utplåna eller ens försvaga Joha W Öekligt ögonblick: som detta? påde i ur ärtley! så god, så behaglig — igt mr cende och sätt att vara! — så oänd8 . cket öfverlägsen henne både i börd och ÄY. ÅLS samhällsställning. Hade hon ej tyckt, då han första gången fört hem henne just till det dystra rum der hon nu befann sig, att hon var den lyckligaste bland menniskor? Och då sedermera hennes helsa en gång försvagats och han (med en för hans tiligåmgar kännbar uppoffring) skickat henne ut på landet under ett par veckor, huru hade ho a ej längtat tillbaka till det gamla huset och till honom! IIOn hade ju derefter, då hon ännu en gång trycktes mot hans redliga bröst, sagt honom att lifvet vore ingenting för herino om hon ej finge tillbringa det vid hans sila. Och de hade ju äfven ett barn — ett eg et barn; och John, ehuru öfveransträngd af i.bete, behöll ju fortfarande sin helsa och m er än sin första kärlek för henne; och hon hu le föda och kläder tillräckligt för sitt behof o ch ett tak öfver hufvudet, Och likväl var Meg