Göteborgsposten – 2 november 1868, sida 1

Meg Ilartleys kur. Af Florence Marryat. (Öfversättn. från Engelskan). Det led mot slutet af en ruskig februaridag, och skymningen bredde sig tungt öfver hvarje föremål i ett trefligt möbleradt rum på nedra botten af ett gammalt hus i den tätt befolkade stadsdelen Soho. Gatlamporna hade varit tända en timma, och de fuktiga fönsterrutorna glimmade som kristall under de fladdrande gaslågorna, ehuru då och då en uppslagen paraply strök förbi fönstret och för ett ögonblick bortskymde skenet. Men fotgängarne i Soho voro lätt räknade denna dag, ty det regnade och stormade så att ingen vågade sig ut som ej var tvungen dertill. Allting såg mörkt och dystert ut både inomoch utomhus, och så tyckte äfven Margaret Hartley, der hon satt på spigelkanten med sina händer hopknäppta öfver knäna och tankfullt blickade i den nästan förkolnade elden. På litet afstånd från henne stod hennes symaskin: hon hade arbetat hela eftermiddagen, tills hennes fingrar och fötter vlifvit trötta och hufvudet börjat värka vid