Göteborgsposten – 2 november 1868, sida 1

tycke för henno kallnat, visade han sig vara en hårdare husbonde än hon någonsin förut haft. Tjenande på ett litet kustfartyg var han sällan till sjös mer än sex veckor eller två månader i sender, hvarföre han hyrde in sin unga hustru i ett par mörka rum nära dockorna, hvarest de enda lyckliga timmar hon tillbragte voro under hans frånvaro. Ty han var pockande, tyrannisk och ytterst svartsjuk samt tillät henne ej ens qvinnligt umgänge, för att hon ej genom något sådant skulle komma i beröring med någon af det andra könet. Och likväl hade hon en vän under denna olyckliga period af sitt lif, en trofast bundsförvandt, som under sina utflygter bland de sjuka och lidande äfven upptäckt denna lidande varelse och bemödat sig om att låta henne spåra Guds finger tillochmed i tillintetgörelsen af hennes jordiska förhoppningar. Denne vän och bundsförvandt hade varit en nitisk verksam prest i London — John Hartley, hennes nuvarande man — som hon älskade så högt, ehuru ej ens medvetandet af att vara hans hustru var nog för att göra henne lycklig och belåten! Hade hon då alldeles förgätit den rysliga dag, på hvilken Robert Nelson först upptäckte att presten försökte inplanta i hennes