Göteborgsposten – 30 oktober 1868, sida 1

snabb uppsattning som jag trodde. Får jag säga er en sak? Ni skall kanhända knappast tro det; men ni förstår ej Jullkomligt miss Paine. — Har ej heller påstått det, Så mycket förstår jag likväl, att hon är en mycket förtjusande flicka och sjunger förträffligt. Ni är lycklig som har en sådan nicce. — Mycket, svarade enkan torrt. Ni har dock ännn något att lära rörande hennes egenskaper. Men vi ha nu hunnit tillbaka och ni får ursäkta att jag lemnar er för att gå in och frukostera. — Ja, jag tror tiden är inne, sade Jim i det han såg på sitt ur. — Ett råd innan vi skiljas, mr Ogilvie. Nästa gång ni uttalar ert omdöme om en person, så gör det ej alldeles så högljudt. Det är alltid vulgärt att vara högljudd och synnerligast vid sådana tillfällen. Efter denna sista lexa trädde enkan triumferande inom dörrn. Jim lät höra en sakta hvissling då mrs Sculthorpe lemnat honom. — Nåväl, jag har burit mig dumt åt; f.n att hon skall ha en så fin hörsel. Ju förr jag kommer härifrån dess bättre. Jag vill ej lemna Louise tillfälle att göra några frågor, och till Baybraham skall jag säga att enkan