hänförelse vid musikens toner, och ingen som sett miss Paine under det hon sjöng skulle kunkat betvifla att hon var en mycket vacker flicka. Jim hade redan kommit till denna slutsats och fann intet skäl för att förändra sin åsigt. Han vände om bladen i notboken och begärde den ena sången efter den andra. Den blygsammaste af unga flickor måste under sådana omständigheter vid vissa tillfällen höja ögonen. Jim tänkte blott föga på enkans svarta ögon då han blickade ned i Dora Paines grå. Men det var knappt antagligt att mrs Baybraham skulle lugnt åse allt detta. Efter att sjelf ha sysselsatt sig med enkan en liten stund, hvarunder hon på ett fint sätt framhållit sin brors goda egenskaper, kom hon till den slutsats att det var hög tid att hon trädde emellan. Hon steg upp och gick till pianot. — Hvilket vackert stycke, miss Paine! Låt mig se på det! Aha! jag ser att det är den vackra gamla balladen af Percy! Huru nätt ni utför detta slags musik, som det är så svårt att utföra väl! Jag tror ej att jag har hört någon sjunga ballader så väl! men ni får ej anstränga er så mycket. Hvad min bror beträffar, så tycks han ej ha det rin