Göteborgsposten – 29 oktober 1868, sida 1

öfva på vår handel och sjöfart; men vid minsta granskning visar sig, att hela systemet är oriktigt, och att en radikal förändring är af nöden påkallad. Låtom oss kasta en blick på några af verldens förnämsta handelsplatser, der våra landsmän äro i behof af sina konsulers råd och hjelp. Den berättelse af norske kaptenen IIaagensen, som nyligen varit införd i tidningarne, och deri han lifligt skildrar det bemötande, som af generalkonsul Sterkey i S:t Petersburg kom honom till del, är ett färskt bevis på följden af att ovilkorligen göra sonen till fadrens efterträdare, liksom om konsulaterna voro ärftliga inom vissa familjer. Hvar och en som känner hr Sterkey, vet nogsamt att han ej passar för den tjenst han innehar, endast derföre att han till följd af omständigheterna är mera ryss än svensk och allt för beroende af sin tjenst. Dertill är han sjelf köpman och kan på grund deraf ofta blifva domare i egen sak. På Frankrikes norra kust, dit hundratals norska och svenska fartyg årligen färdas, äro vi representerade af en generalkonsul, hvilken redan i flera år till följd af hög ålder varit oförmögen att sköta sin tjenst och som vi tro oss veta sällan är synlig på konsulatet i Havre utan bor på landet i stadens närhet. I Newyork, som numera kanske är för oss den vigtigaste platsen, hafva vi blott en konsul, som visserligen är sin plats fullkomligt vuxen och i flera år gagnat våra intressen, men som nu i öfver ett år varit på permission i Europa och väl ej torde återvända förr än det faller honom sjelf in, emedan äfven han är oberoende af den lön han uppbär. Det vore väl om vederbörande snart ville komma till insigt af att konsulerna äro till för bevakande af våra kommersiella intressen i utlandet och ej sinekurer. Låtom oss hoppas att Sveriges nye utrikesminister skall med mera kraft än hans föregångare ingripa i denna fråga. Valagjfafjianarna HSÄHS HFUAs hala 14