Göteborgsposten – 29 oktober 1868, sida 1

derna blifvit lagda — det är orsaken hvarföre de luktade tobaksrök. Lyckan ville att ni och jag kommo ner i våra jagtdrägter annars skulle vi ha luktat tobak lika starkt som sir John. — Sådant spektakel! utropade Baybraham. Underligt att ej hofmästaren fick nys derom. — Jag lade ett guldmynt i handen på honom i morse och sade att jag ej betviflade att han lika litet som jag kunde förklara tobakslukten; han svarade att jag skulle göra bäst i att röka min cigarr i köket i qväll. Vid middagen denna dag var ej belåtenheten så allmän som vid den föregående dagens. Dora Paine hade visserligen öfvervunnit något af sin blyghet och Ogilvie var berömvärd i sina bemödanden att låta henne känna sig så obesvärad som möjligt; men dessa bemödanden tycktes ej vinna hans avsters bifall och enkans panna mörknade allt mer och mer. Men i förmaket antogo sakerna ett mera tillfredsställande utseende. Jim egnade äter enkan hela sin uppmärksam. het, hennes panna klarnade och hennes ansigte var idel småleenden. — Ni tycker således om denna trakt: Jag tviflar på att jag skulle kunna göra det; man bör alltid bo i närheten af hufvudstaden,