Göteborgsposten – 29 oktober 1868, sida 1

— Hvad har kunnat förmå honom att stiga upp? sade betjenten för sig sjelf. Vet aldrig att han stigit upp så tidigt em ej han varit rädd för björnar, och numera behöfver han ju ej frukta för sådana. Det här ser ut som ena rymning, men håll tungan och blif ej öfverraskad öfver någonting, så lyder den befallning han en gång gaf mig, och den skall jag äfven nu efterkomma. Mr Thomas Ritson gjorde derefter helt lugnt de vanliga förberedelserna för sin herres toilett. Rapphönsen sleto ondt denna dag. Jim och Baybraham sköto sällan bom och sir John gjorde äfven sin sak bra. De voro på hemvägen; baroneten hade dröjt litet efter för att rådgöra med sin skogvaktare. — Hvad ville allt det der pratet om tobakslukt säga, Jim? frågade Baybraham. Min hustru talade med mig derom innan vi begålvo oss ut på jagten, och hon sade sig vara öfvertygad om att det var ni som var orsaken till alltsammans. Ni sig så ofantligt oskyldig ut. — Nåväl, jag gjorde en liten nattlig utflykt för att söka upp ett lämpligt ställe der jag kunde röka en cigarr i fred. Jag träffade på ett rum der en eldbrasa brann och slog mig ned der. Ritson har sedan upplyst mig att det var garderobsrummet, dit alla klä