ning af nämnda elag srån det året erkännes. Hälften af de befintliga klostren skall derför stängas och den återstående hälften förbjudes att emottaga några nya novicer. De skonas såsom en tillfällig tillflyktsort för sådana munkar och nunnor, som icke föredraga att återvända till verldslig sysselsättning. Ifall de föredraga detta senare alternativet, kunna de efter vädjan till den borgerliga regeringen återfå hvad de utbetalt vid sitt inträde. Valet af de inrättningar, som för det närvarande böra skonas, skall bli föremål för uppgörelse med biskoparne. Qvinliga uppfostringsskolor skola äfvenledes skonas. Allt detta tyckes nästan vara ett kapitel ur vår egen historia, då Gustaf Wasa kastade reformationens fackla i den presterliga byggnaden härstädes och rensade den med upplysningens eld. Spamien kommer blott något sent till denna punkt. Klosterliga inrättningar tyckas ha djupa rötter der i landet. Munkar och nunnor hade det icke synnerligt godt mellan franska revelutionen och krigets slut. Men äfven långt deretter äro siffrorna förvånande. År 1787 fanns det i Spanien 184,625 andliga af alla slag, 61,617 munkar och 32,500 nunnor inberäknade. År 1833 voro der ännu 175,974 landliga, 61,727 munkar och 24,007 nunnor inberåknade. Ända tills början af detta århundrade låg uppfostran helt och hållet i preeterskapots händer, men de atändiga striderna i detta århundrade hatva ledt till ett uppfostringasystem, hvilket på papperet ser mycket präktigt ut. Der finnas mer än 22,000 högre elementära och blandade skolor, hvilka stå till största delen under offentlig kontroll och inrymma mer än en million lärjungar. Nationen behöfver derför så till vida icke försjunka i barbari på grund af klostrens stängande och deras innevånares bortsändande till verldslig lefnad och arbete. Sådana åtgärder ha sina svårigheter och äfven sina grymheter, men detta är oundvikligt. Alla dessa lättjans och hvilans adepter, hvilka vant sig att skrubba sig vid sysslolöshetens katafalk, skola nu, åtminstone större delen utaf dem, drifvas till att tjena Gud och menskligheten gonom arbetet. Lyckligtvis är den spanska halfön glest befolkad; der är mycket, som kan förbättras, mycket arbete som bör utföras, vägar som skola läggas och andra offentliga behof som måste tillfredsställas. Jernvägarne ha under några år mycket förändrat Spaniens utseende, och det finnes få trakter der i landet, der icke kosmopolitanarnes chef infunnit sig i skepnaden af den britiske kontraktören med hans stab af ingeniörer och hans kår af arbetare. Här är arbete för alla och utvägar att söka arbete. Jernvägsstationen skall snart ersätta klostret och skall använda med stålmuskler försedda män till vida bättre värf än att antingen tigga om sin dagliga matportion eller utdela almosor på enfaldiga frommas bekostnad. En del af den ohyra, från hvilken revolutionens redkam befriar Spanien, hemsöker emellertid andra länder. Detta gäller isynnerhet om Loyolas söner, de listiga jesuiterna. Från Belgien höras i detta fall de bittraste klagemål, emedan man äfven der känner sig utsugas af dessa klerikala parasiter, som i himlens namn smörja kråset under lättja på arbetande medmenniskors bekostnad, lika drönarne i bikupan. Så t. ex. säger den belgiska tidningen ÅOrgane: Om icke hinder resas mot dessa (andliga) inkräktningar, skola de, innan ett halft sekel förrunnit, vara i besittning af landets jord, hvilken de innehafva antingen i andra personers namn eller medelst lekmannaföreningar. Vi bäfva när vi se de talrika egendomar, som tillhöra klostren, Vi skulle, och på goda skäl, bli ännu mera förskräckta, om vi kunde uppskatta beloppet af deras rörliga egendom. Hvem skall val någonsin upplysa oss om innebållet af de starka hvalfven, kistorna och skåpen i dessa heliga bus, som äro armodets asyler och medelpunkterna för alla dygder. I Antwerpen, der rifvandet af de gamla fästningsverken och löpgrafvarnes ifyllande betydligt tillökat stadens arealinnehåll, tilltaga de andliga inrättningarne i stor skala. Enligt tidn. Opinion derstädes ha omkring 300 hus byggts af stadsboerna, och den yta de upptaga är ungefär lika med de andliga inrättningarnes, hvilka uppförts under samma tid och ännu äro under byggnad inom staden: De religiösa korporationernas tysta, men oaflåtliga verksamhet, som skyndar att draga fördel af gynnsamma omständigheter och slå sig ned ibland oss, är uppenbar för alla. På alla håll ser man kyrkor och kloster höja sig upp från marken. Då vi se, med hvilken ordning dessa inrättningar fördelas inom staden och forstäderna, så vill det synas som att kapusiner, jesniter, redemptorister etc. öfverenskommit med bvarandra om att dela landet. Hvarbelst en grupp af menniskor finnes eller håller på att bildas, kan man se dem slå sig ned på stora tomter, betäckta med kolossala byggnader. : Efter det bladet meddelat några detaljer angående de andliga byggnader, som äro under uppförande eller skola byggas, anmärker UT oo 0 HAAAA A