har varit på min tants rum; hon vill att jag skall läsa för henne emellanåt. Jag trodde aldrig att jag skulle möta någon. Det var illa gjordt af henne i ett främmande hus — och att dertill hålla mig uppe till så sent på natten, då hon vet att jag tycker så mycket om att stiga tidigt upp. — Tycker ni så mycket om att stiga tidigt upp? — Ack ja! Jag sätter så högt värde på den friska morgonluften. Jag är alltid ute före klockan åtta. Men jag måste gå — godnatt, mr Ogilvie! — Godnatt! vill ni ej skaka hand med mig? Dora Paine sträckte fram en liten hvit hand, och för en sekund glänste de grå ögonen mot Jim. — Var snäll tala ej om för min tante att ni mött mig. Hon skall banna mig så. Jag har alltid den olyckan att få bannor af henne, stammade hon under det Jim höll den lilla handen något längre än som var alldeles behöfligt. — En dames hemlighet är alltid helig, sade Jim, i det han öppnade dörren för henne, hvarefter Dora Paine smög sig bort. — IIon är tusan så vacker, mumlade Jim då han inträdde i sin egen soskammare. IIvilka