Göteborgsposten – 26 oktober 1868, sida 2

Från Utlandet. Den mystiske Napoleon och den verklige Napoleon — det är icke vi, utan en utländsk tidning som skiljer emellan dessa tvenne personer i en kejsare. Teckningen af denna dubbla personlignet kan vara pikant nog, hvarför vi här återgitva densamma. Den mystiske Napoleon är den man, som ständigt är upptagen af statens angelägenheter, fördjupad i sina egna tankar, stundom mörk och imbunden, alltid törsigtig i sina yttranden, oupphörligt rutvande ötver en eller annan teaterkupp och i färd med att utkläcka en hemlighetstull, invecklad plan. Då han är i Paris och bor i Tuilerierna, omgifven af sina ministrar, säger man, att han aldrig unnar sig ett ögonblicks ro, utan natt och dag sysselsätter sig med de offentliga angelägenheterna. Uppehäller han sig i Plombieres eller Biarritz, säger man, att han dragit sig tillbaka i enslighet, för att bättre öfverväga, hvad som bör göras. Då han sist var i Biarritz, , berättade man oss t. ex., att han arbetade ensam hela Guds långa dagar och då han sökte förströelse, sysselsatte han sig med att läsa de sist utkomna böckerna, för att se, om i dem icke visade sig något tecken till, att ett nytt snille var i begrepp att framträda. Liksom den bekante Harun-al-Raschid skulle Napoleon III flacka omkring, dock icke på gatorna, utan i böckerna, för att bättre lära känna sina undersåter och bland dem välja till sina tjenare dem, som voro deraf mest värdiga. Den stora bristen på män skulle börja att göra honom ängslig, och han önskade att för det närvarande och den närmaste framtiden förse sig med sådana. Orsaken, hvarför kejsaren anställde dessa undersökningar, skulle, sade man, äfven ligga i hans önskan om att införa nya förändringar i landets institutioner, då han kommit tillbaka till Paris. Hau skulle ätven ha uttänkt sig j en stor plan om en afväpning och allehanda ? teaterkupper. i