Göteborgsposten – 26 oktober 1868, sida 2

du skall bli en mycket lycklig man, sade mrs Baybraham skrattande i det hon nickade godnatt. Nästa morgon kom mr Baybraham tillbaka. Han var en korpulent, högröstad, godlynt man, mycket begifven på jagt. Sin svåger tyckte han mycket om (Jim kunde både rida och skjuta). Dessutom var mr Baybraham mycket intresserad af att tala om kapplöpningar, ehuru han liksom många andra aldrig ingick vad. Af alla dessa skäl stod hans svåger högt i hans aktning. — Dåliga nyheter, Jim; Louise säger att ni måste göra cession. Jag har alltid trott att det skulle gå derhän. — Ja, det är en stor tröst; hvarenda menniska tycks ha trott det under dessa tre sista åren. — Jag är ledsen för er skull. Jag skulle gifva er en handräckning, men jag förmodar balansen är alltför stor för mina tillgångar, så att det ingenting skulle tjena till, eller hur? — Tusen tack, nej. Jag vet nog gamle vän att ni skulle hjelpa mig om det vore möjligt; men det är det icke. Jag har alltid föresatt mig att, då min tid komme, som jag visste att den skulle göra, ej onödigtvis betunga mina vänner. (Forts.)