— Han far bort till sina otäcka kapplöpningar, då jag skaffat en flicka med fyratusen pund om året, och till på köpet en vacker flicka, som sitter enkom för hans räkning, klagade hon ibland. Det var ingenting att göra med en man som vägrade att visa sig utom på fotografikorten, och efter någon tid öfvergaf hon alla försök, i det hon blott hoppades att han måtte inse sin villiarelse innan det var för sent. — Ja, jag förstår, sade hon till sin man, Jim vill vänta tills han blir fet och flintskallig och då väntar han väl att jag skall göra upp alltsammans. Jag har ej något tålamod med honom. — Jim, sade mrs Baybraham allvarsamt, det har då slutligen gått som jag visste att det skulle gå. Det tjenar ingenting till att tala om huru dåraktig du varit. Sådant är ej mitt sätt. Frågan är — hvad skall du nu taga dig till? Jag vet blott en enda sak som du har att göra. Kan du sjelf föreslå något? — Naturligtvis inte; jag trodde att du kommit hit för att ge mig ett råd. Nej, Louise, det enda jag kan inse är attinom tre månaders tid skall andra sidan om Kanalen anstå mig bättre än denna. — Nåväl, jag tror mig då ha en bättre