Göteborgsposten – 26 oktober 1868, sida 1

hennes personliga behag visa sig i sin fördelaktigaste dagar, så var det mrs Baybraham. Hon var den rörligaste, verksammaste, intrigantaste lilla menniska som någonsin burit kjol. I bågskyttsklubbarne, oroquetklubbarne var det hon som utdelade priserna, för alla balar och offentliga nöjen var det hon som stod i spetsen — ständigt planerande och verkande för någonting. Hon åtnjöt en ofantlig popularitet i grannskapet. Man kom allmänt öfverens om att, om man blott kunde förmå Åladyn på Firs att åtaga sig en sak så var framgången gifven. Hvad hennes store gladlynte man beträflade så hyste han ett gränslöst förtroende till henne och hon lindade honom omkring sina fina fingrar lika lätt som hon virade en silkestråd. Att göra upp partier var ett af hennes älsklingsnöjen och en värdefullare bundsförvandt än mrs Baybraham kunde en suckande älskare svårligen önska sig. Man måste ha bevittnat den rastlöshet och ifver som den vackra intrigmakerskan utvecklade i sina sträfvanden att göra tu till ett för att kunna tro derpå. Jag behöfver knappt anmärka att det under några år sysselsatt den rastlösa lilla ladyns uppmärksamhet, huru hoa skulle få sin bror ordentligt gift: men Jim var oförbätterlig.