Göteborgsposten – 26 oktober 1868, sida 1

UNULLVUVUULÄ Statens jernvägstrasik. Under sistl. September månad hafva 1:a, 2:a och 3:jde trafikdistrikten för 127,249 passagerare inbringat rdr 229,594: 62. Godstrafiken utgjorde rdr 254,515: 84; summa rdr 484,110: 46 emot 460,502: 74 samma månad förl. år. Å 4:e trafikdistriktet har inkomsten uppgått till rdr 0,794: 87. Ny illustrerad Tldning för i Lördags innehåller bl. a. följande: Hämnden, novell at M. Goldschmidt, 1, 2; Bilder från Göteborg: Ett minne af gamla fästningsmuren, tecknadt af O. A. Mankell (plansch); Från Nationalmuseum: Romersk vas, funnen 1761, inköpt af Gustaf III (med plansch); fr rnhard von Beskow t (poem af —ed—); En ny lifräddningsmetod, försök på Havres redd med Stoners nyuppfunna attiralj (m. plansch); Komministerns besök, tafla af K. A. Ekvall (plansch); Omnibus; Teater och Musik; Krönika; Spanien får aldrig en god styrelse!, legend efter Alex. Dumas; Moderevy, hösten 1868 (plansch); m. m. Jernbaneafsyning. Uddevalla-Wenersborg-Horljungabanan kommer som i dag att assynas af öfverstelöjtn. m. m. Leijonancker, hvilken för sådant ändamål väntades till Wenersborg som i går. Om Bernh. von Beskow skrifver en korresp. från Stockholm till Norrk. T:g följande: På de sista åren hade sjuklighet mera än förut tagit välde öfver honom och han trodde sig genom ombyte af läkare möjligtvis finna bättring. Naturligtvis var detta en sjuklings inbillning; men för en deltagande allmänhet kan det i alla fall vara lugnande att höra, att Stockholms skickligaste läkare, prof. Malmsten, skötte honom sista året af hans lif. När lifsgnistan vill slockna, hjelper emellertid ingen mensklig konst; så äfven här. Han var likväl alldeles icke så sjuk, att han behöfde hålla sig vid sängen, såsom vi sett uppgifvas i någon tidning, åtminstone dygnet då han dog eller de närmast föregående. Han åt middag med god matlust, klagade icke öfver några plågor och gick till sängs kl. 10. Straxt derefter måste han likväl stiga upp, emedan kramp i bröstet inställde sig. Plågorna voro dock icke mer intensiva, än att han genom yttre behandling kände dem aftaga, och just som han förklarade — så säges det — att han befann sig mycket bättre, sjönk hufvudet ner på bröstet och allt var slut. Ett hjertslag hade ögonblickligen ötverflyttat hans ande till en anoan verld. Man kan svårligen föreställa sig en mera afundsvärd hädanfärd. Underrättelsen om dödsfallet spred sig mycket hastigt, oaktadt dagen efter var en Söndag, och nu är man i full fart med gissningar öfver hvem som skall efterträda honom först och främst såsom sekreteraro och sedan som en af de aderton. I allmänhet är man ofverens om, att bibliotekarien Rydqvist, som tillsvidare emottagit uppdraget att vara sekreterare, icke mer än för tillfället åtager sig detsamma och blott till dess en annan hinner blifva utsedd. Somliga tro att, i anseende till att sekreteraren tillika är föredragande och har en mera framstående plats än sekreterare vanligen hafva, grefve Manderström eller grefve Bamilton blir vald; men andra hålla före, att ingendera af de nämnda, lika litet som filosofie d:r Strandberg (Talis Qvalis) vill komma i åtanka, och att det sannolikaste är, att expeditiopschefen inom ecklesiastikdepartementet G. Wennerberg får akademiens förtroende. Bland kandidaterna till ledamotskapet, hvilka äro på en gång ganska lätt räknade och ganska många, hör man nu, utom de på sista tiden vanliga, såsom Orvar Odd m. fl, äfven ett nytt namn, nemligen förre docenten och redaktören af Aftonbladet hr Bergstedt. Om det är derföre att han för närvarande håller föreläsningar i språkforskning, eller af annan anledning, såsom hans verksamhet vid rikedagen och kyrkomötet, eller af allt detta sammantaget, så är det dock visst att de finnas, som verkligen tro på hans kahdidatur. Man bör emellertid icke för mycket fästa sig vid det eller det namnet; akademien har förut mången gång beredt allmänheten en öfverraskning och kan nog göra det en gång tili. Till länsnotarie i Kalmar län har länsnotarien i Jönk:s län, v. häradsh. A. G. Sellgren blitvit utnämnd. Rymningsförsök. Sistl. Onsdags afton vid sextiden, skrifves det från Warberg, förkunnade tvenne kanonskott, afskjutna från fästningen, att rymning egt rum. En bland de sångar, som varit sysselsatte med arbete i stenhuggeriet, hade nemligen undandolt sig i en afloppstrumma derstädes, i akt och mening att senare, gynnad af mörkret, kunna undkomma. Förmodligen blef honom dock vattnet i trumman i förening med kölden till slut för svårt att uthärda, ty vid half tiotiden på aftonen syntes han krypa fram ur sitt gömställe och greps då genast af de på vakt utställde soldaterna. Guldbröllopsfest firades d. 18 d:s i Örebro i kretsen af barn och barnbarn af gårdsTMA ran A. rp oo gl Nm 1—