Göteborgsposten – 23 oktober 1868, sida 2

Regeringen, säger nu hr Brandon, bör öfvertaga jernvägarne, likasom hon redan har postväsendet och telegraferna; det är hans första fordran. Besparingen i förvaltningskostnader skall till en början icke vara så liten; men det är dock blott en punkt i en så storartad plan. IIufvudsaken är, att, då en billig, snabb och beqväm befordring åvägabragts, persontrafiken skall utveckla sig i ett hittills exempellöst omfång. Redan genom det nu åvägabragta billigare och snabbare befordringssättet är det tusenden som resa, der det förut endast var tjugo. Det billigare portot ökade brefförsändningen många hundrade gånger. Personer resa nu icke så, som de skulle göra, om jernvägstaxorna blefve nedsatta till ett öfverallt lika och nominelt porto. För närvarande skockas arbetslösa menniskor tillsammans i massor uti fattiga trakter och falla sina socknar till last, derför att det vida öfverstiger deras förmåga att betala den jernvägsbefordring, som skulle föra dem hän till aflägsna trakter, hvarest finnes användning för och behof af deras arbete. Genom attfördela arbetskraften skall en billig personbefordring på jernvägen minska panperismen. En hvar skall resa, om endast medlen dertill bli för honom underlättade. Men denna lättnad kan endast uppnås, om regeringen öfvertager förvaltningen af jernvägarne. Den af hr Brandon föreslagna passageraretaxan tyckes vid första ögonkastet vara orimligt låg. I verkligheten är den likväl icke så mycket lägre, som man skulle tro, än den medeltaxa, som f. n. betalas för resorna i medeltal. År 1865 passerade i rundt tal 3)7 millioner persontåg mer än 71 millioner engelska mil med 252 mill. passagerare. Denna trafik gaf en inkomst af 14,724,802 p. sterl. Detta ger ett medeltal af ungefär 21 mil och 73 passagerare för hvarje tåg, eller c:a 3 passagerare pr mil, hvilket i medeltal gör en frakt af endast 14 pence för hvarje resa i medeltal, enl. nu gällande taxa. Gif mig nu, säger hr Brandon, en allmän tre penny-frakt för alla resor, och jag lofvar då en sex gånger så stor trafik, hvilken skall göra hela jernvägsinkomsten fyra millioner pund större, utan någon synnerlig, om än i det hela något ökad utgift för befordringen af det ökade antalet passagerare. Men detta är under den förutsättning, att hvarje person endast betalar 3 pence. Man har emellertid beräknat, att af det ökade antalet resande en sjundedel skulle taga 1:sta klass till 1 shilling och två sjundedelar 2:dra klass till 6 pence. Detta skulle bringa den nuvarande inkomsten af persontrafiken upp från 1404 millioner till 32 mill. pund sterl. Detta vore, om hvarje person tog sitt enskilda kort till 3,6 pence eller 1 shilling. Hr Brandon räknar emellertid på ett antal års-abonnementskort till 1:sta och 2:dra klass å resp. 25 och 15 p. sterl., men det är något tvifvelaktigt, att en 1:sta klassens passagerare skulle förutsätta, att han skulle göra mer än 250 jernvägsresor om året, och gör han det icke, skulle det uppenbarligen vara för honom fördelaktigare att betala 1 shilling pr resa. Skulle man mena, att hr Brandon är för sangvinisk i sin förmoda, att trafiken skall bli sex sånger sä stor, och skulle man endast vilja medge sannolikheten af, att den blef tre gånger så stor, då skulle jernvägsinkomsterna likväl bli 2 mill. pund större, än de nu äro, utan att tala om de besparingar i omkostnaderna, som skulle kunna göras derigenom, att det hela ställdes under en gemensam styrelse, Vi anse dessa förslag vara af så stor betydelse för vår tid, i hvilken de skola en gång mäktigt ingripa, då de tillämpats i verkligheten; att vi anse oss böra till desamma återkomma, för att utveckla dem närmare — desto heldre som de äfven kunna bli ett vigtigt politiskt element. Ett sådant, och äfven af märklighet för våra tidsförhållanden, äro de författningsreformer, som för närvarande genomföras i åtskilliga af de schweiziska staterna, alla i ytterligt radikal anda. zärichs grundlagsstiftande församling har neml. uttalat sig för den stora grundsats, hvilken naturligtvis endast kan genomföras i stater af mycket ringa omfång och med ej synnerligt invecklade samfundsförhållanden, att neml. folket sjelft skall omedelbart utöfva lagstiftningsmakten. Under det att den konservativa sidan, för att hålla sig så nära det bestående som möjligt, föreslog, att kantonens stora råd — d. v. 8. lagstiftande församling, i motsats till det mindre, styrande rådet — skulle utöfva lagstiftningen under folkets medverkan, antogs med 115 röster mot 60, således med nära två tredjedelar, att det är folket, som skall utöfva denna makt genom kantonalrådets medverkan, För att genomföra grundsatsen, antogs det med mer än två tredjedelar af rösterna, att alla lagar skola, sedan de genomgåtts och antagits af kantonalrådet, framläggas för folket och först genom en allmän omröstning slutligen stadfästas, under det att det förut endast varit fråga om att medgifva folket ett slags veto, då det särskilt fordrades ang. någon enskild lag genom författningsän