Göteborgsposten – 22 oktober 1868, sida 1

för att kunna urskiljas. En ryslig fruktan kom öfver henne. Hon satt fortfarande stilla, ur stånd att se ut; hennes andedrägt blef hastig, hjertat slog allt snabbare och tillräckligt högt för att det kunde höras i det tysta rummet. Röster i förstugan, fotsteg, derpå slogs dörren upp och betjenten anmälde: — Lord Langholme! Nelly sprang upp med ett oemotståndligt anskri. Mr Huntingdon såg sig om med högdragen min och Adrian Wellesly Langholme steg fram med en lätt rodnad på sitt vackra ansigte, men på intet vis förlägen eller nedslagen. — Jag måste bedja om ursäkt för att jag tränger mig in, sade han i det han såg mr Huntingdon rakt i ansigtet, derefter gick han hastigt emot Nelly, som stod förskäckt, förstenad som om hon sett någon ryslig uppenbarelse. — Lord Langholme! stammade hon till hälften hörbart, i det hennes darrande läppar nästan vägrade att göra tjenst. — Ja, svarade han i det han fattade hennes hand; men den föll kall och kraftlög tillbaka ur hans handtag. — Får jag begära förklaring på detta? sade mr Huntingdon, likblok i ansigtet och