Göteborgsposten – 22 oktober 1868, sida 1

blick att mr Huntingdon fått reda på deras möten vid bäcken och tagit sina mått och steg för att förekomma att de skulle få återse hvarandra. Han föreställde sig tusen gånger huru hans lilla älskling med det hvita ansigtet satt instängd i det dystra huset, sorgligt blickande ut på den stig, som ledde ned till bäcken, och fällande bittra — bittra tårar. — Jag kan ej uthärda detta längre, utbrast den unge mannen halft vansinnig af sorg och längtan, Jag skall gå dit i afton. VI. Nelly hade återvändt från sitt ledsamma besök hos gamla miss Swaine efter att ha blifvit uttråkad af hanharbete och enformiga samtal, ledsamma middagar och odrägliga visiter hos grannarne. Hon satt vid deserten med sin far i skymningen och blickade, med sitt hufvud till hälften bortvändt från middagsbordet, melankoliskt ut mot bokalln. Gestalten af en man hade nyss kommit i sigte — en lång välbygd gestalt — och hon följde den med nyfikna blickar. Det var så sällan några karlar kommo på besök till detta ställe. Snart började hennes puls slå fortare, hennes knän darra, då gestalten kom tillräckligt nära