Article Image
Det är väl för att på förhand betaga förtalet all gadd, som Prim, enligt hvad ett i går förmiddag oss tillhandakommet telegram angifver, genom sin organ i Paris Le Gaulois afgifver den förklaring, att han aldrig haft någon tanke på att sätta kronan på sitt eget hufvud och att han, om folket erbjöde honom densamma, skulle vägra att emottaga den. General Cialdini väntas till Madrid i ett utomordentligt uppdrag från den italienska till den revolutionära regeringen. Cialdini började sin militära bana i Spanien, och hans hustru är en spansk dame. Nästan alla de främmande makternas representanter i Madrid har redan haft konferenser med den provisoriska regeringen. Angående den spanska konungafamiljen i Pau lemnar en korresp. derifrån följande skildring: Då jag efter 16 timmars resa med jernbanan kom till Pau, lät jag genast anvisa mig ett rum i hotellet, och medan detta gjordes i ordning, lade jag mig på en soffa i en af hotellets stora salar. Jag var nära att insomna, då jag stördes deraf, att tvenne herrar inträdde. Två utaf dem voro spaniorer, den tredje fransman, och jag hörde en del af deras samtal,j hvilket vände sig kring drottningen. Fransmannen sade rent ut till den ene spanioren, att drottningens opopularitet var hang skuld, hvilket denne förnekade, i det han försäkrade, att han upprepade gånger begärt att få resa. De gingo genast åter ut ur salen, och då jag derefter förhörde mig hos uppassarne, erfor jag, att den spanior, som yttrat sig så ang. drottningen, var den bekante intendenten Marsori. Han är en man om 40—45 år, med rund mage, hvilken ständigt drager hans väst i skrynklor; han har hvita händer och små fötter. Paunan är hög, kindbenen starkt utskjutande och försedda med polisonger, näsan epetsig, tänderna vackra och hvita, munnen sinlig. Han bar en mörkbrun drägt och hvita spetsmanchetter och såg i det hela ut som en reseexpedit för ett vinhus. Då jag kom upp på slottet, som är Henrik IV:s sodelseställo och dit jag fick tillträde, då jag begärde att få tala med kommendanten, fann jag allt i den största oordning. Drottningen hade fört med sig en hel här af tjenare, och det var ej någon lätt sak att skaffa plats åt alla deras kistor och packor, hvilka utgjorde ett antal af ej mindre än 5,000 stycken. Drottn. Isabella är neml. en försigtig qvinna; hon bade tillochmed sina möbler med sig. Hennes rum i slottet börja med en matsal, hvarest finnas de präktigaste gobelinstapeter, stolar, klädda med fint läder, förgyllda ljuskronor och buffeter med rika silfverservicer och porslin. Drottningen har oaktadt sin motgång bibehållit sin appetit, och 2 gånger om dagen serveras 14 rätter för henne och konungen. Efter matsalen kommer ett ännu präktigare rum med bronsmöbler, och bredvid detta ligger sängkammaren med en alkov, rikt utstyrd med rödt siden; sängen, sofforna och länstolarne aro af palisander. I detta rum, hvarifrån utsigten öfver deo närbelägna trakten är herrlig, uppehåller sig drottniogen helst; här mottager hon dagligen en mängd telegrammer, och här affattades den bekanta protesten mot revolutionen. Isabella skall hafva uppgifvit hoppet om att sjelf åter komma på tronen, men räknar deremot på en vändning, som skulle kunna bringa fram hennes son, prinsea af Asturien. Hennes, politiska och religiösa åsigter ha förblifvit desamma; ännu helt nyligen har hon yttrat, att hon aldrig skulle tålt religionsfrihet i Spanien. Hennes lefnadssätt i Pan är regelbundet; kl. 9 stiger hon upp, dricker först chokolad, arbetar derpå en stund, går sedan i messan, promenerar derifrån ut till fots eller i vagn o. 8. v. De små infantinnorna såg jag springa omkring och leka i trädgården. Då jag från denna återvände till slottet, såg jag vakten skyldra för konungen och drottningen, hvilka åkte ut i en droska. Drottningen var borgerligt klädd i en svart klädning med blå underkjortel af siden, och på hufvudet bar hon en halmhatt med tyll, hvilket fladdrade ned från chignonen; hennes ansigte var lugnt, men ögonen visade spår af tårar. Då drottningen skulle stiga upp i vagnen, fick hon syn på några spanjorer hvilka befunno sig på slottsgården; hon vinkade dem till sig, talte några vänliga ord till dem och tog derpå plats i vagnen der konung Frans och hans son väntade på henne. Arbetarne i Frankrike underteckna f. n. såväl i sjelfva Paris som i landsorten töljande adress till spanska folket: Borgare! Europa räknar en tron mindre och ett fritt solk mera. Ära vare Eder, spanjorer! Vi helsa Eder revolution, vi, de efterkommande till män som gjorde d. 14 Juli, d. 10 Aug. 1830 och 1848. Men i denna egenskap, bröder, tillkommer det oss icke allenast att beundra Eder, utan äfven den förpligtelsen att tillropa Eder de förrådda och olyckliga folkens skri: borgare! Hafven akt uppå Eder! Mätte bistoriens läror tjena till Eder pånyttfödelse! Mätte det tappra Spanien erinra sig, att de mest högsinnade nationerna ibland dukat under för skamliga intriger, smådesullt förtal och äregirighetens vanhederliga stämplingar! — Friheten skall vara frukten af Eder energi och Eder vaksamhet. Afvänden derföre icke en enda dag, ej en timme, ej en minut Edra tankar från det ständiga målet för Edra sträfvanden, från republiken. Den seger, som skall bekräfta Edra rättigheter, består i detta pris. Inga statsarmåer mera, inga soldater eller prester! Erinren Eder, borgare, att det militära elementet från fordom varit en fara för de republikanska institutionerna och att det alltid skall så förblifva etc. Lefve det fria Spanien! Spanjorer, de franska arbetarne sända Eder sin broderliga helsning! Spanska korrespondenter berätta en sällsam historia om en engelsman vid namn Routledge, hvilken tyckes ha varit den störste hjelten vid Alcolea. Eftersom han tillfälligtvis befann sig i närheten (han har anställning vid andalusiska jernvägen), följde han kanondundret ända tills midt på slagfältet och bar på sina starka skuldror en mängd sårade genom det tätaste kulregnet i säker

21 oktober 1868, sida 2

Thumbnail