— Åh, då är jag ej rädd sör honom. Men lofva mig att komma i morgon. IIon lofvade det. Var det inbillning eller hviskade han ej orden min älskade? Nelly var ej sullt säker derpå, men hon gick in till middagen i mycket lycklig sinnesstämning. V. I ny a que le premier pas qui eofte är ett vist ordspråk, för hvilket vi stå i stor skuld hos våra vänner fransmännen, och ett ytterligare bevis på desg sanning war att Nelly och hennes vän hvarje sommarafton träffades vid den lilla bäcken. Slutligen kommo två dygn, under hvilka det oupphörligt regnade och som derföre höllo de älskande skilda åt samt lärde dem huru kära de hade blifvit för hvarandra. Kapten Wellesly gick ner till bäcken utan att våga hoppas, och likväl ur stånd att hålla sig derifrån; men stackars Nelly, som ej skulle ha brytt sig det ringaste om att ha blifvit våt intill bara huden, kunde ej hitta på någon ursäkt nog giltig för att hon skulle kunna sätta sin lilla fot utom förstugudörren. Hon vandrade omkring sorgsen och förtviflad, en sådan bild af olyckan, att Wilson ej hade